fredag, maj 06, 2011

Man borde starta en bokcirkel!

Vi pratade bokcirkel på bussen i morse. Det är ett relativt vanligt samtalsämne. Och jag känner folk som varit med i en i evigheter, med långa litteraturlistor, ambitiöst urval. En del läser bara texter som handlar om ett specialområde, det kan vara politik eller svenska klassiker. Andra låter medlemmarna välja fritt, i tur och ordning. En läsecirkel (med bara män som medlemmar, annars verkar det mest vara en kvinnorörelse!) som jag känner till åker i dagarna på bokresa till Reykjavik, efter att ha intensivläst isländsk litteratur. Oj så gärna jag hade velat vara en i gänget!

Lustigt nog ägnar Aftonbladet just i dag ett helt uppslag åt fenomenet, under vinjetten ”Livsstil”. Tidningen konstaterar att ”bokcirkeln är den nya trendiga umgängesformen”.
Och här sitter jag och är otrendig, trots att jag verkligen gillar att läsa och gärna diskuterar det jag läst med andra, likasinnade. Borde starta en liten bokklubb, helt enkelt.

En sak har jag förstått är viktig för att aktiviteten inte ska dö sotdöden: det ska inte vara alltför många deltagare, då blir det alldeles för svårt att få till träffarna. En gång i månaden verkar vara vanligt att man ses. Läsaren på bussen i morse är med i en cirkel som också lagar mat när det är dags att mötas. De träffas hemma hos varandra, och för att inte det ska bli för mycket prestationkrav kring maten har de bestämt att det handlar om soppa och bröd. Ingen ska behöva tillbringa timmar i köket med ångesten pyrande: tänk om inte det jag ska bjuda på är fint nog ...

AB har intervjuat en trendanalytiker som tror att läsecirklarna är ett resultat av att vi hamnat i de sociala mediernas våld, med twittrande och facebook-uppdateringar i tröttsamt stora doser. Hon tror sig veta att det har uppstått ett sug efter att umgås på lite mer gammaldags vis och nämner matlag och korpfotboll tillsammans med bokvännernas regelbundna träffar.

Det finns förstås en hake, om än rätt liten: det kan bli tidspress om man inte hunnit läsa den bok det ska handla om. Men det är väl en smäll av den sorten man får lära sig att ta. Vinsten måste ju ändå i slutändan bli dels att man får tips om böcker man annars kanske aldrig skulle hört talas om – dels att bokvänskaper kan växa och bli till ett stimulerande tankeutbyte, kanske på flera plan.

Ett råd som AB ger till den som startar läsecirkel tror jag är väldigt, väldigt bra. Det lyder: Vänta med att säga huruvida du tyckte boken var bra eller dålig till slutet av kvällen.
Så borde man naturligtvis tänka i en massa situationer, innan diskussioner föregrips och kanske helt och hållet omöjliggörs.
Men med tanke på hur ofantligt många bra och intressanta böcker som finns vore det nog en kul idé att ha en liten läsecirkel. För redan nu är jag snabb att envetet propagera för romaner jag läst och tycker att alla andra också borde läsa ...
Som bonuseffekt blir jag samtidigt trendigare!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Aftonbladets artikel finns inte på webben.

7 kommentarer:

Cicki sa...

Om att umgås socialt på gammalt vis verkar vara inne, för även syjuntor ökar. Fast idag kallas det för stickcafé eller liknande. Det är kul att både bokcirklar,matcirklar och liknande ökar.

Tankevågor sa...

Jag var med i en bokcirkel i många, många år och vi hade en mycket trevlig tid tillsammans. (det måste ha varit innan det var trendigt för vi kände oss inte alls trendiga )
Vi träffades en gång i månaden och vi drack bara te, ingen mat....utom när någon fyllt år då tog vi med lite plockmat och bytte ut tedrickandet till champagne! :-)

Vi träffades hemma hos några av oss....några av oss hade katt/hund och några var allergiska så det gick inte att vara hos alla.

Skulle vara roligt att ha en bokcirkel igen....jag var tvungen att hoppa ur när sonen blev långvarigt sjuk. Nu har min bokcirkel tyvärr splittrats.

Klimakteriehäxan sa...

Cicki - håller med!
Lisbet - tänk om vi skulle ....?

Anonym sa...

Jag känner det som om jag redan tillhör inte bara Häxans läskrets utan också hennes bokklubb - på nåt sätt.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Kulsprutan - förstår vad du menar. På nåt sätt. Trevligt!

Bloggblad sa...

Jag har bara en enda gång varit med i ett gäng som träffades regelbundet, och det var med de tjejerna som jag sprang milar... mängder av tjejmilar som skulle förberedas och efterpratas med mat och dryck. När vi blev lite tunga och stela löstes gruppen upp automatiskt.

När jag läste på universitetet tog de nästan död på min läslust. Det tog många år innan jag började läsa skönlitteratur efter att ha varit tvungen att dissekera en mängd böcker. Numera läser jag helst bara för mig själv. Men jag tipsar i förs.bladet och det är populärt - jag är noga med att säga att jag tyckte si och så, för jag är fullständigt allergisk mot dem som talar om för mig vad jag ska tycka: Den här boken är jättebra/bäst/underbar... du kommer att skratta (då skrattar jag inte i ren protest). Eller: Den här sången är jättefin... Det är mängder av presentatörer som säger så inför konserter - och jag får bita mig i tungan för att inte resa mig upp och säga: hur vet du vad jag tycker?

Bloggblad sa...

P.s. så besvärlig typ jag verkar vara!