Teater är roligt. Förr i världen var jag en flitig besökare. Nu för tiden blir det alldeles för sällan; man måste bestämma sig evigheter i förväg, annars är biljetterna slut, det är ett skäl till mina allt glesare teaterupplevelser. Så är det till exempel när Krister Henriksson nu ska spela "Doktor Glas" på Dramaten, en pjäs som Allan Edwall gjorde fantastiskt på sin egen scen Brunnsgatan 4 för mycket länge sedan – den såg jag.
Men det finns ett sätt som får en att gå. Man kan ha abonnemang på de stora scenerna. Jag har prövat. Det var 25 år sedan. Stockholms stadsteater fick mig på kroken genom att utlova en uppsättning av en roman jag verkligen älskar: ”Möss och människor”, av John Steinbeck. Måste ses, tänkte jag.
Dock fanns det problem även med abonnemangsbesöken. De sammanföll alltför ofta med att jag arbetade fram till klockan 20, vilken medförde att jag – till andra besökares irritation – så omärkligt som möjligt försökte smyga mig in till min plats en bit in i första akten. Väl framme vid min stol sjönk jag ner vid Makens sida. Och så somnade jag raskt, med huvudet mot hans axel.
Min benägenhet att knoppa in berodde på att jag var gravid och skulle föda vårt första barn. Det var helt omöjligt att hålla sig vaken i mörkret och värmen.
Jag såg helt enkelt bara ytterst små avsnitt av alla de där pjäserna som jag skulle uppleva. Till råga på allt ställdes hela ”Möss och människor” in.
Så hur bra det än kan verka med ett litet abonnemang: inte ens det funkar alltid, hur smart det än kan verka. Fast Maken fick en hyfsad dos dramatik, förstås ...
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Dottern har tagit mej med på många trevliga föreställningar, somnar gör jag på barnens konsert, efter jobbet, när de börjar med nybörjare och blockflöjt...
SvaraRaderaNågra år i skiftet 60-70-tal hade vi abonnemang, det hörde liksom till i studentkretsarna. Det var då det var som mest vänsterinriktat och själv tappade jag allt ev. teaterintresse under märkliga föreställningar där det mest pratades politik.
SvaraRaderaNär det några år senare var tillåtet med färg och musik och glädje, såg jag en del. Men - efter att ha somnat mot makens axel tre gånger under Tjechovs Onkel Vanja, vägrar han gå med teater fler gånger.
Det är klart att det är kul med kultur, men sen ankomst bör innebära ytterplats. Åtminstone om man har abonnemang och vet att man ska närvara.
SvaraRaderaGrattis till ankomsten av 25-åringen som hindrade dig från att se Mössåmänniskor :o) och visst är det skönt att ha en axel att luta sig emot ibland.....
Kulsprutan