fredag, juli 19, 2013

Värdelöst vetande

Paketet kom med posten och öppnades under andaktsfull tystnad, sprängfylld av förväntningar. En del till, späckad med information, med mellan 900 och 1000 sidor!

I nästan sextio år har de alltså stått där, de tämligen flitigt konsulterade volymerna, använda inte minst när korsorden varit motspänstiga. Vad hette nu den grekiske guden som stod för krigiska handlingar? Hur många pianokonserter komponerade Tjajkovsky? Och när var egentligen John Adams USA:s president? Skoluppgifter krävde extra information, där fanns läxhjälp. Uppslagsverket levererade svaren, varje gång.

Mina föräldrar hade köpt Nordisk Familjebok, 22 band, i 1953 års upplaga. Kanske kom en bok i månaden, jag vet inte exakt, men helt klart är att det hade varit oöverkomligt att ta hem (och betala) hela serien på en enda gång. Tänk att öppna del 18 med sökord från RIBB till SELENE – vad allt kunde inte finnas där!? Tanken svindlar!

Men idag kan Nordisk Familjebok kallas värdelöst vetande. Ett litet ord som revolutionerat världen finns av naturliga skäl inte med mellan de bruna pärmarna med guldbokstäver: internet. Nog är det fascinerande och snudd på obegripligt för en amatör, men på nätet finns ju numera information om allt, både stort och smått, gammalt och nytt. Alltså hör uppslagsverk i bokform till sådant som ska bort. På nätet görs ständig uppdatering, snabb korrigering av eventuella fel och ideliga nytillskott.

Nu skulle man ju kunna tro att det trots allt finns entusiaster som samlar på liknande verk. Möjligen gör det det, men var? Det verkar helt lönlöst att försöka sälja Nordisk Familjebok. Kanske kan man, med en god portion tur, få någon enstaka hundralapp för den, men då ska rätt person dyka upp i rätt ögonblick – och denne kan få verket gratis!
.
Alltså känner jag mig nu tvingad att dra iväg till tippen med drygt 20 000 tryckta sidor med mer vetande än någon människa någonsin kan klämma in i en enda skalle. Det känns grymt. Fast jag skickar med en sista hälsning och ett stort och varmt tack för lång och trogen tjänst ...

Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis på Hisingen sa...

På sätt och vis värdelöst, men jag gillar att bläddra i gamla böcker, roligare än Google... Knäppa jag köpte Who's Who à la 1927 på hela 3270 sidor (!) i veckan. (Jag såg på biblioteket en äldre herre som släpade hem gratis en 25-delad stort uppslagsverk från 1955...)

Bloggblad sa...

Dit åkte jag med mina förra sommaren. Jag led, för jag visste ju hur pappa gladdes över varje nytt band. Så fort han fick några minuter över, slog han upp en av dem på måfå och roade sig. Jag tyckte också att det var roligt att titta på bilder i dem. Eftersom vi flyttade mycket, hade vi inte många böcker, men NF hade högsta prioritet.

Med Lenas egna ord sa...

Jag hade 8 band Focus uppslagsverk som jag lastade på rollatorn och var på väg till återvinningen (hade sparat det om människokroppen).

Då sitter min granne 86 år ute och frågar vad jag tänker göra med böckerna. När jag säger SLÄNGA blir han alldeles förtvivlad och ber att få dem och naturligtvis får han dem.

Nu säger han ofta att han sitter på kvällarna och tittar i dem och att han lär sig mycket nytt. Han hade aldrig haft ett uppslagsverk!

Det kan man verkligen kalla återvinning!

Musikanta sa...

Jag har TRE hela uppslagsverk, ett från 30-talet och två från 50-talet. Två som jag har ärvt och ett som MM har ärvt, men har inte nänts att slänga dem än.

Men de tar upp en hiskelig massa plats. Då är väl förmodligen inte heller någon intresserad av 12 eller fler volymer av Svenska Vitterhetsakademins årsbok (i paritet med uppslagsböckerna.)

Det får väl bli de efterkommande som får köra till tippen...

Klimakteriehäxan sa...

Där ser man, vi är fler i samma knipa ... önskar verkligen att jag sprang på nån som ville ha NF! Som Musikanta skriver: de tar en hiskelig plats. Och ändå ...

Stare Ström sa...

Du, jag har fått göra precis samma med de som stod i mitt föräldrahem. Tråkigt, på alla sätt. Åh så jag har bläddrat i dem, antagligen du också!

Hanneles bokparadis sa...

Sälja...?? Nej, man lämnar på loppis så klart!

♥ Hanneles bokparadis sa...

Tar plats?? Sälj TV:n....

♥ Hannele på Hisingen sa...

Gamla pianon har samma öde: tippen.

Violen sa...

Det gör ont att göra sig av med böcker! Att köra dem till tippen är värsta alternativet, då finns inget hopp kvar att någon ska ta hand om dem! På loppis kan man ändå hoppas att de ska få vara kvar ett tag till!
Ha en skön lördag!

larans sa...

Iland kan de ju ändå vara lite som tidsdokument roliga att bläddra i för att uppleva skillnaden i uppfattning och utveckling.
I Nordisk familjebok från början av 1930-alet lär man ha kunnat läsa att Hitler "är en obetydlig sydtysk politiker som inte kommer att ha någon större påverkan på världshistorien".

Anonym sa...

Det existerar inget värdelöst vetande!

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - apropå pianon!
http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2008/08/att-ta-det-piano.html

Och om NF: jag skulle gärna ta dem till nån sorts loppis - men efterfrågan är NOLL!