torsdag, juli 04, 2013

Woody Allen gör magplask i Stockholm?

Visst ingår jag i hans fan club.
Men när jag nu ser att en film om och i Stockholm verkar bli Woody Allens nästa projekt vill jag inte vara med. Nog har han alltid varit lite ojämn i sin enorma produktion, men han har också skapat klassiker som "Radio Days" (1987) och "Zelig" (1983), för att inte tala om "Annie Hall" (1977) som nästan fick mig att kissa på mig av skratt. "Match Point" av senare datum (2005) var lysande, fast där avstod han från att agera och nöjde sig med att skriva manus och regissera.

"En annan kvinna" hette en film som hade premiär 1988 och jag råkade befinna mig i New York. Bestämde att jag ville se Woodys senaste, innan den ens närmat sig svenska biodukar, och ställde mig i l-å-n-g kö utanför en stor biograf på Manhattan. Jag avskyr ju köer, men ibland får man offra sig, så den gången stod jag kvar. Så började kön äntligen röra sig, och den gick överraskande fort. Vilket visade sig bero på att jag väntat på insläpp tillsammans med alla dem som redan hade köpt sina biljetter, till den sedan länge utsålda föreställningen. Snopen fick jag gå tillbaka till hotellet, och jag är inte riktigt säker på att jag någonsin såg Gena Rowlands i den där rollen, fast hon – och filmen – fick lysande kritik.

Filmveteranen har blivit äldre, han är inget undantag från den regeln. Och kanske har hans kreativitet och idérikedom avtagit med stigande ålder. Samtidigt har han "uppfunnit" en ny nisch: han gör reklam för Europas storstäder, reklam förklädd till "riktig" film. Först kom "Vicky Cristina Barcelona". Jag gick ut från bion djupt besviken. Snygga vykort från en häftig stad, visst – men resten?

Nästa föremål för Woody Allens intressen blev, föga förvånande, Paris. "Midnatt i Paris" hette den, och jag såg den. Tyvärr. Så kom "Förälskad i Rom" 2012 och eftersom det är en känsla jag hyser största respekt för gick jag ändå för att se den. Och även om jag gillade den lite bättre än Barcelona hamnade den långt ner på min privata betygsskala. "Magplask" skrev kritikerna.

Så nu ska det alltså bli Stockholms tur. Nytt magplask? Risken är stor. Vilken tur, då, att Mälarens vatten är badbart ända in i stan nu för tiden ... Men helst skulle jag se att Woody Allen valde att trappa ner och nöja sig med att han redan skrivit in sig i filmhistorien, där han verkligen platsar och är värd all respekt. Utan att göra turistreklam för Stockholm.

Copyright Klimakteriehäxan

Läs mer i SvD och i DN.

4 kommentarer:

Hannele på Hisingen ♥ sa...

såg hans filmer på 1970-talet; Annie Hall-tider (och Monty Python...) Paris och Rom-filmer har jag inte sett, ännu.

Hannele sa...

P.S.
roligast om han gör en film om Hisingen

Klimakteriehäxan sa...

Hannele om han gör en om Hisingen ska jag ABSOLUT se den!!!! Lovar!

Anonym sa...

Jag kan snudd på tvingas till att se en film av WA om det lovas att han själv inte visar sej på duken.
Fast varför skulle man?
Det finns oftast något annat och mer intressant att göra.

Motvilligt medges att Annie Hall var bra.
Men det berodde nog på att Diane Keaton var med.
Han själv ska definitivt hålla sig bakom kameran. Och numera är t o m det tveksamt.


Kulsprutan (cineasten)