måndag, mars 23, 2015

Att ha eller inte ha kristallkrona

Nog har jag fattat att allt kommer igen. Att det som var trendigt då plötsligt kan vara trendigt också nu. Men att det kunde gälla kristallkronor?

I Barndomslandet var det förvisso extra pluspoäng om det hängde en aldrig så liten men dock kristallkrona i vardagsrummet. En nödlösning kunde bestå av en liten väggfast lampett med några få glasprismor dinglande. Min mamma drömde om en riktigt taklampa i kristall, men det var nog att betrakta som en onödig och onödigt dyr nyinskaffning. Alltså hade vi ingen.

I mitt tycke gick det väldigt bra ändå. Har aldrig förstått dragningskraften i de enorma kristallkaskaderna, även om de kan vara häftiga i rätt omgivning  ja, som på Berns där min bild är tagen, till exempel. Takhöjden i svenska vardagsrum kan sällan tävla med en lokal som den här ... och stora kristallkronor kräver rymd!

Men hemma? Blotta tanken på spindelväven och dammet som måste tas bort borde skrämma varenda människa som inte har en hel stab av tjänstefolk att skicka ut när vårsolen avslöjar hur inventarierna egentligen ser ut!

Butiker som specialiserat sig på belysning i olika former drar ändå till sig mina blickar. Kristallkronorna hänger tätt som vinbär i klase och förser omgivningen med ljusreflexer och glitter i omätliga mängder. Fint på sitt sätt, absolut! Och gratis. Kostar ju inget att titta! Dammet behöver jag inte bry mig om heller.

Alltså väljer jag att benhårt hålla fast vid principen att leva utan kristallkrona. Det är ingen uppoffring. Lampor ska lysa hellre än glittra, vara praktiska i stället för bara till prydnad.

Döm därför om min förvåning när en väninna berättar om en annalkande 8-årsdag. Flickan är ombedd att komma in med en liten önskelista. Den förväntas ha en fin klocka på första plats, något som hon absolut ska få.

Barnet ringer, glad i rösten.
-Nu vet jag precis vad jag vill ha av dej på födelsedagen!
-Så bra! Vad önskar du?
-En kristallkrona!
-VA?!? Min väninna känner hur hon inte riktigt kan styra sin reaktion. Men samlar sig:
-Var ska du ha den då?
-I mitt rum så klart!

Jaha. Hur en svensk 8-åring år 2015 fått smak för kristallkronor lär vi aldrig få veta. Men hon, född nästan ett decennium senare än min mamma, har uppenbarligen hittat en trend som går igen och än en gång försöker leta sig från slotten in i kojorna.
Och det där med damm och spindelväv, det har hon inte tänkt på. Det tar väl minst tjugo år till.

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag blev så glad när vi fick ärva svärmors kristallkrona, lagom stor för ett modernt hem med normal takhöjd. Nu finns det spray som man sprayar med utan att behöva putsa, bara lägga tidningar under. Enkelt och bra.
Det mesta av gammalt arvegods har vi gjort oss av med, men kristallkronan är jag lite kär i.

♥ Hanneles bokparadis sa...

min dröm, men vårt slott har ingen takhöjd och min prins är för lång...

tant Hannele sa...

P.S.
det finns inte en lampaffär som inte har "kristallkronor"

http://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/80089461/

ulla laiho sa...

Jag fick en kristallampa efter min farmor och farfar och den har jag på mitt kontor. De hade den i finrummet men något sådant har inte vi. Här härjar vi fritt överallt.

Nina Warglycke sa...

Jag har en kristallkrona i taket hemma i ritkontoret (kontor nr 2 där vi bara ritar ritningar och min konst).

Anonym sa...

Jättefint på Berns men kanske inte så praktiskt hemma, oavsett takhöjd.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Den som gillar kristallkronor ska självklart ha en - eller flera!!!

Musikanta sa...

Mirren, dottern önskade sig också en kristallkrona när hon var i 10-12-årsåldern. Så det fick hon. Sen dess har hon köpt ytterligare ett par tre stycken sådana.

En jättestor från mitt föräldrahem ville hon gärna ha eftersom den inte fick plats hos oss som har lägre takhöjd. Den pryder nu sin plats i matsalen hemma i Mälarhöjden.
Så det är olika preferenser på belysning :-).
Ingrid