fredag, mars 06, 2015

Tillägnan

Fredag och en ny Bokbloggsjerka-fråga: Brukar du läsa dedikationerna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?

Tror att jag kan svara någorlunda kort på den: visst ser jag dem, men jag tror inte jag lagt en enda på minnet.

Däremot ser jag med förtjusning på de rader som olika författare personligen skrivit in i böcker jag har. Det är visserligen inte riktigt det samma som att få en bok sig tillägnad, med namn i tryck. Men ändå. Att få ett dedicerat ex har affektionsvärde. Tyvärr såg jag aldrig till att få Astrid Lindgrens signatur i min Pippi Långstrump-volym, trots att jag hade chansen. Det ångrar jag än i dag!

I min bokhylla finns ändå böcker med personliga hälsningar från en lång rad fantastiska skribenter: Gabriel Garcia Marquez, Mario Vargas Llosa och Ernesto Sabato, för att ta några latinamerikanska storheter. Majgull Axelssons alla böcker står sida vid sida, samtliga med dedikation. Jonas Gardells "Torka inga tårar utan handskar" köpte jag vid signeringsdisken på bokmässan. Legendariske journalistkollegan Knut Ståhlberg, nyss avliden, har skrivit mycket personligt till mig i sina memoarer.

Roligaste dedikationen jag hittills läst står Fredrik Backman för. Dottern önskade sig hans senaste, "Britt-Marie var här", och jag ställde mig i bokmässekö även förra året. I boken står det: "Hoppas att du läser och har kul. Och glöm inte att allt löser sig med bikarbonat."

Copyright Klimakteriehäxan

14 kommentarer:

Monika sa...

De flesta tackar ju bara personer som jag inte alls känner till, men ibland gör de oväntade saker :)

MonsterSteffa sa...

Det är roligt som läsare att läsa en annorlunda dedikation än "Till Karin" typ.

Sen när man får författarens signatur och en personlig hälsning sådär är det rätt fint! Dock inte lika kul om man inte alls gillade boken...

Lotten sa...

Jag har också några fina rader från signeringar, några mer personliga eller som kopplar till att jag bokbloggar. Det är kul (men minskar förmodligen andrahandsvärdet på boken).

Mrs Calloway sa...

läser alltid dedikationer. oftast lägger man dem inte på minnet även om de är bra

♥ Hanneles bokparadis sa...

Den var rolig!

Hannele sa...

(Mario Vargas Llosa fick snabbt kludda ner sitt namn, kön var lång) Erica Jong har jag också :)

Ölandsvindar sa...

Jag läser dem men oftast är de ganska uddlösa. Däremot är jag ganska stolt över några personliga ord i ett par doktorsavhandlingar där jag har hjälpt till med en del faktauppgifter. Men en autograf och ett personligt möte med Astrid Lindgren hade förstås varit något!
Kram /Kerstin

Sanna sa...

Signerat är en annan sak! De är ju till en själv. Dedikationer däremot är ju alltid till någon en inte känner, om en inte går och gifter sig med en författare förstås.

Helen Midnattstankar sa...

Jag läser gärna dedikationerna men kommer inte alltid ihåg dom i efterhand. En personligt signerad bok är så klart extra fint. Gillade verkligen det Backman skrivit =)

Anonym sa...

Läser alltid dedikationerna och undrar ett nanoögonblick vilka dom gäller. Sen faller dom genast i glömska. Som det väl bör vara när man börjar läsa själva boken.

Mäktigt med alla stora namn som skrivit i dina böcker. Tänkte ´namedroppa´ själv, men mina författare kändes plötsligt lika pyttesmå som teskedsgumman.
Vilket inte alls är samma sak som oväsentliga :)

Kulsprutan


C.R.M. Nilsson sa...

Brukar heller inte lägga de flesta dedikationer på minnet, bara om de verkligen sticker ut.

Skulle också vilja att Backman signerade någon av mina böcker. Han verkar göra det väldigt charmigt :)

Ewa K sa...

En personlig hälsning från författaren är extra trevligt.

KajsaLisa sa...

Får man det gjort till sig själv så visst är det roligt.

Klimakteriehäxan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.