onsdag, mars 25, 2015

Vånda kring våder

I fjol fanns det ...
Så här års brukar jag ha gardiner med påskliljor i köksfönstret. Ett Ikea-tyg, inköpt för många år sedan, som blev jättefint. Sydde en duk också i samma mönster.

Men de där gardinerna har gått och gömt sig. Ja, det är förstås jag som har lagt dem på något "bra ställe", men var  det är frågan. I min skattsökarjakt hittade jag i stället ett tyg, från Laura Ashley i London, knallrea för sisådär tio år sedan. Laura brukar excellera i blommönster, men det här tyget var tilltalande rutigt i gult och vitt och lite rött.

Kan bli fina köksgardiner, tänkte jag och slog till. Sedan hände absolut ingenting. Förrän i går. Min kära lilla Elna (symaskinen alltså) kom fram och jag skred till verket. Till saken hör att jag sytt ganska många gardiner i mina dagar, med och utan veckband och rynkhuvuden, omtag, kappor och längre våder. En sak har de alla gemensamt: när de skulle hängas på plats visade det sig utan undantag att de var olika långa.

Där hade jag legat på golvet och mätt och måttat, nålat och tråcklat, klippt så trådrakt som möjligt. Likväl blev slutresultatet olika längder. Och jag förstod aldrig varför. Fast jag har hängt upp mina kreationer ändå, i den envisa förvissningen att ingen skulle lägga märke till att ena gardinen var två centimeter längre än den andra. Nu skulle jag, med rutornas hjälp, inte upprepa misstaget.

Det gjorde jag ändå, men upptäckte felet i tid. Mätte om, fick klippa bort en bit, nåla igen, räkna rutor på nytt  och till slut hade jag två lika långa gardinlängder. De är på plats, lite i gulaste laget tycker jag så här i efterhand (gult har aldrig tillhört mina favoritfärger). Men det är ju snart påsk ...

Maken kom ut i köket, tillsagd att inspektera mitt mästerverk.
-Dom vi hade förut var snyggare, konstaterade han lakoniskt. 
Där fick vi, Laura och jag.

Kanske ska jag lägga ner eventuella framtida gardinsömnadsprojekt. Och vända mig till Hemtex, Ikea, Haléns eller Åhléns om suget efter variation dyker upp igen.
Då får man i alla fall garanterat lika långa våder. Utan våndor.

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

tant Hannele sa...

Tomtarna gömmer påskgardiner ♥

Klimakteriehäxan sa...

Åhå är det tomtarna?!?! Ja VEM kan man lita på nu för tiden!? :-D

Anonym sa...

Sy gardiner själv?! Näe, det tycker jag livet är för kort (apropå mått) för.
Fast dina blev fina.

Kulsprutan

Musikanta sa...

Jag har bara gardiner i sovrummet, vardagsrummet och gästrummet. De senare har jättefönster och där har jag gardiner som jag drar för på kvällen. För övrigt har jag tagit bort alla gardiner så något problem med att byta och så har jag inte :-). Det var längesen jag sydde gardiner nu - du kanske har läst om pärsen när jag fodrade gästrumsgardinerna för några år sen. Här är länken - det är rätt roligt nu i efterhand, men det var det definitivt inte då jag sydde dem. http://musikanta.blogspot.se/2010/06/konsten-att-fodra-gardiner.html
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Kulsprutan - man känner sig i alla fall lite duktig!
Musikanta - fodrade gardiner har jag aldrig försökt mig på, alldeles för lätt att trassla till, få skrynklor och bli superirriterad!