söndag, november 01, 2015

Alla själars dag

Skogskyrkogården i södra Stockholm är en skönhetsupplevelse och en av FN/Unesco utsedd del av världsarvet sedan 1994, därför att den "på ett unikt sätt vittnar om jordens och människans historia". Utan tvivel är det den svenska begravningsplats som flest arkitekturintresserade lagt märke till, tack vare det nytänkande paret Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz som skapat nästan alltihop på tidigt 1900-tal.

Begravningarna här, i de olika kapellen, är många. Besökare myllrar upp ur t-banan eller klättrar ut ur en buss för att "hälsa på" avlidna nära och kära. Här finns speciella områden för muslimer och judar, och många nutida begravningar hålls utan någon religiös eller kyrklig inramning. En sak har alla gemensamt: de uppskattar miljön här, skapad för ro och vila.

Just den här helgen är Skogskyrkogården invaderad av besökare. Själv hade jag bara varit där i dagsljus, och känt att det var "omöjligt att inte använda kameran", men i går bestämde jag att det var dags att uppleva årets sista oktoberdag och Allhelgonadagens ljusmängd med egna ögon.

Hur många tusen små levande lågor som finns att se vet jag inte, men de är otroligt många. Stämningen mellan träden tätnar medan mörkret faller. Och den som inte har en grav att gå till tar sitt ljus till minneslunden på Almhöjden. Det är kö uppför grässlänten, trångt i trappan!
Att traditionen med ljuständning är djupt rotad och kommer att överleva långt in i framtiden är jag övertygad om.

Folkvandringen till alla våra gravplatser pågår också i dag, som faktiskt kallas "Alla själars dag". Så den som inte hann tända ett ljus i går kan lika bra göra det i dag.
Att sända en tanke till dem vi saknar går förstås bra att göra precis när som helst ...

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Anonym sa...

Vackert - och säkert meningsfullt /ref. tidigare blogg/ för många.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Absolut meningsfullt för väldigt många!

♥ Hannele på Hisingen sa...

Vacker sed - fast själv ska jag inte ha någon grav, inte min mor heller.

tant Hannele sa...

(och så är det många ensamma levande som inte får besök :(

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - det där med de levande som inte får besök, det är verkligen något att tänka på.