måndag, november 30, 2015

Kamrat Google – en vän att lita på

Sätter mig vid datorn och bara MÅSTE googla om det där som jag funderat på, vad det nu var. Det är så numera: vi kan ställa alla våra frågor till kamrat Google, som ju har svar på det mesta (bara man formulerar frågan på ett bra sätt).

Att googla är sedan tolv år tillbaka ett svenskt verb, för 2003 kom det upp på den så kallade "nyordslistan" som publiceras varje år av svenska språkrådet. Och ingen ifrågasätter ordet, inte ens den mest puristiska språkpolis. Ja ni vet väl att det på sin tid hävdades (av Viktor Rydberg, han med "Midvinternattens köld är hård") att det matematiska begreppet "tangent" skulle kallas "snudd" och "korda" analogt med det heta "fyllsnudd"?

Hur som helst har Rydberg tystnat för gott, han gjorde det 1895, och jag har inte stött på någon annan som försökt försvenska vårt googlande. Behovet finns väl helt enkelt inte. Vi googlar bara vidare, miljontals sökningar på bara en kort sekund. En teknisk analfabet fattar ingenting av hur det går till. Bara att tacka och ta emot.

Det finns dock en sak till med Google som jag inte begriper: tänk att man kostar på sig  och oss  alla dessa varierade toppbilder som möter en när man klickar sig in! De kallas för "doodles". När Sverige gick till val syntes det direkt på Google, Pride-veckan, storhelger och högtider får sin egen bild, liksom stora sportevenemang. Just nu öppnar jag till tre olika, men lika sympatiska, illustrationer: ett tårtkalas, en vandring över en bro och en härlig liten sommarutflykt med en bok i det gröna.

Man får anta att boken är skriven av Lucy Maud Montgomery och handlar om Anne på Grönkulla (Anne of Green Gables). Författarinnan, från Kanada, skulle ha fyllt 141 i dag. Böckerna om den rödhåriga flickan har översatts till mer än 20 språk och sålts i 50 miljoner exemplar, och såväl tårtan som bron finns med i berättelsen. Men först gick det för Montgomery som det gjorde för Astrid Lindgren: alla förlag tackade inledningsvis nej till hennes manus ...

Någon – som visar sig heta Olivia Huynh, jag har googlat – har alltså tänkt på Anne och för dyra pengar suttit och kreerat dessa bilder som dessutom är animerade, doodles är ofta det. Jag kan till råga på allt misstänka att många är så fokuserade på det ämne de ska googla att de inte över huvud taget märker den där fiffiga illustrationen som säger ett diskret "välkommen".

Men det är bara att googla på. I morgon är en annan dag. Förmodligen är också startbilden då en annan hos Google, en vän att lita på i alla väder.

Copyright Klimakteriehäxan (fast bilderna är förstås Googles)

PS En annan språkfundering i samma härad kan du läsa här! Och om du vill kolla doodles som använts tidigare bjuder man här på ett komplett arkiv!

14 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

jag ser alltid dessa fina bilder, ofta författare, forskare... kan inte leva utan att googla, livet blivit så mycket enklare.

tant Hannele sa...

idag Lucy Maud Montgomerys födelsedag, henne har väl alla läst....

Klimakteriehäxan sa...

Du milde - ANNE PÅ GRÖNKULLA!!!! Tänkte inte på det!!!

Klimakteriehäxan sa...

Det var bara att komplettera texten, tack för hjälpen Hannele!

em sa...

Mig visar google minsan inga bilder - har google gullgrisar?
undrar
Margaretha

Klimakteriehäxan sa...

Va? Är det möjligt? Om du skriver "google.se" i sökrutan???? Tror inte jag platsar som gullgris hos Google ... så även du Margaretha bör se deras "doodles"!

tant Hannele sa...

Men vaffö blir Anne grön i ansiktet när hon äter tårta...?

em sa...

Det blev en länk av ditt "google.se", när jag klickar på den hittar jag bilden - men inte när jag skriver "google.se" i min sökruta. Då kommer jag dit jag brukar när jag bara skriver google.
Jag tror fortfarande att de har gullgrisar.
Margaretha
som bara
är en
Nasse

Klimakteriehäxan sa...

Hannele - det hamnade nån felaktig ingrediens i den där tårtan. Nåt man inte mådde bra av att äta.

em sa...

Liniment, förmodligen.
M

Klimakteriehäxan sa...

Just precis: liniment i stället för vanilj i nån form, nu har jag googlat IGEN ... :-D

lavendia sa...

Ja visst är det helt otroligt. Så mycket kunskap. Ibland kommer man dock in på saker som man inte velat komma in på. Men det mesta är så bra så bra.
Anne på Grönkulla läste fröken högt för oss i skolan. Hon som ville ha kastanjebrunt hår och fick grönt. Men som sagt oftast blir det så bra så bra. / Britt

tant Hannele sa...

(om man klickar på den fina bilden, kan man se vad eller vem det föreställer)

Musikanta sa...

Anne på Grönkulla var en stor favorit när jag var barn. Jag läste så många böcker om henne som jag kom åt men tröttnade när hon började träffa pojkar. Jag har också beundrat de animerade bilderna. Det är ofta mycket fantasifulla skapelser av bokstäverna också. Kommer särskilt ihåg när det var VM-fotboll.
Ingrid