Allt kan inte köpas för pengar, brukar det heta. Medan den som hyser en annan åsikt hävdar att allt har sitt pris, det gäller bara att förhandla sig fram till det.
I dag försöker vi köpa rent samvete. Priset varierar. Och köpställena är många.
Ger vi pengar i den utsträckta pappmuggen utanför mataffären? Är vi världsföräldrar? Månadsgivare till Läkare utan gränser? Medlemmar i Röda Korset? Volontärarbetande på ett äldreboende? Skjutsar vi flyktingar? Köper Situation Stockholm? Eller ser vi på i tysthet, lyckas vi döva samvetet ändå?
Denna höst har som aldrig förr både behoven av hjälp och möjligheterna att hjälpa travat upp sig.
Läs hela texten på News55 - här!
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, november 06, 2015
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
ger jag nåt, berättar jag inte för nån... men ibland köper jag frukt och bröd till tiggare. Eller låter barnbarnen ge en slant, för att de ska lära sig tänka på dem som har det sämre ♥
SvaraRaderaMan måste väl inte offentligt redogöra för vad man gör ... jag menar mest att man kan ställa frågan till sig själv och svaret behöver förstås inte redovisas!
SvaraRadera(nej, men vanligare redogöra offentligt nu)
SvaraRadera