Det är inte vem som helst som får finnas i den svenska
musikens finrum, Swedish Music Hall of Fame. Så ska det naturligtvis vara. Ändå
är det obegripligt att en av de absolut självklara fortfarande inte fått sin
rättmätiga plats där.
Jag tänker på Povel Ramel (1922-2007). Ett musikaliskt geni,
varken mer eller mindre. Skrev fantastiska melodier, superba texter, hanterade
pianot som en virtuos , sjöng jättebra, uppträdde på scenen med en självklarhet
som är få förunnad – och då var han ju ändå ingen ”snygging” som kunde charma
den kvinnliga publiken bara genom att se bra ut! /.../
Jag säger inte att någon i de redan utvaldas skara inte
borde vederfarits äran. Men ja, jag hävdar med största bestämdhet att det är
upprörande att man gått förbi Povel inte en utan FYRA gånger! (forts).
Det är förstås inte en slump att jag har en speciell etikett "povel ramel" här på bloggen, klicka på den så ser du att jag återkommer till denne idol med ojämna mellanrum. Min beundran för honom är nog att betrakta som gränslös. Därför är det naturligtvis inte heller förvånande att jag blir ilsken på den jury som tar ut värdiga musikpersonligheter till SMHoF.
Nu uppmanar jag helt enkelt till kamp inför nästa års val! Läs hela texten på News55 och dra ditt strå till stacken (eller ska man säga "dra din lans" för att låta lite mer krigisk?)
Håll musiken igång! Ge Povel hans plats!
Håll musiken igång! Ge Povel hans plats!
Copyright Klimakteriehäxan
Bra!
SvaraRaderaNej men, är inte Povel med där? Det tog jag för givet att han var!
SvaraRaderaSå konstigt. Klart han ska vara där, ordgeniet!
SvaraRadera