Veckans Bokbloggsjerka undrar:
Hur viktiga är karaktärerna tycker du?
Väldigt viktiga, är det korta, raka och enkla svaret. Det finns rollfigurer man blir rent av förälskad i, det finns andra man hatar – och, för all del, älskar att hata!
Här finns för övrigt en språklig krumelur: engelskans "character" blir ofta "karaktär" på svenska trots att betydelsen från början är olika.
Jag låter Wikipedia reda ut skillnaden: "Karaktär" betecknar en persons, plats eller situations kännetecken, egenskaper eller läggning, sådant som "karakteriserar" personen, platsen, föremålet eller situationen. Fast användningen av ordet i betydelsen "roll" eller "rollfigur" blir förstås allt vanligare.
I mitt fall tror jag att det är figurer som rört mitt hjärta, framkallat min medkänsla, som känns allra viktigast. Jag tänker på pojken i "Den mystiska händelsen med hunden om natten", jag tänker på Kejsarn i Portugallien, Rosario i Majgull Axelssons "Rosario är död". Men visst, personer som fått mig att skratta och le uppskattas förstås också. Som när Barbro Alving skriver om sig och sitt i "Sol över torpet" till exempel.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
jag tycker nog tvärtom...
SvaraRaderaJag valde med att tolka karaktärer som personer/rollfigurer. Karaktärer ska kännas levande för mig och väcka antingen gillande eller ogillande. Många fina exempel du tar upp.
SvaraRaderaFör mig är huvudrollsinnehavaren i en bok oerhört viktig. Även andra personer. Ibland får jag nypa mig i armen för att komma ihåg att det inte är riktiga personer i en roman utan uppdiktade. Senast var det nog Bricken i Vibeke Olssons romaner som jag sörjde tillsammans med.
SvaraRaderaIngrid
Ja jag är lite småkär i Alan Banks, kommissarien i Peter Robinsons böcker.
SvaraRaderaJag har svårt för detta att det talas om karaktärer i böcker, när man menar romanfigurerna.
SvaraRaderaPersonerna är viktiga. Som du säger - det kan gärna finnas någon som man älskar att hata :)
har inga som helst problem med karaktärer, personer, romanfigurer. de behöver inte endast framkalla positiva känslor. tvärtom
SvaraRaderaDu har rätt i att det finns personer man älskar att hata också.
SvaraRaderaJa alla behöver ju inte vara sympatiska för att lämna avtryck :)
SvaraRaderaJa, det kan jag hålla med om, att man vill känna något för personerna man läser om.
SvaraRaderaJa fy vad hemsk "Rosario är död" var! Vissa "figurer" glömmer man aldrig, även då historien är så där rent vidrig och man rentav önskar att man kunde glömma bara för att den gjort en så upprörd.
SvaraRaderaJag tror aldrig jag gråtit så mycket under läsning som när jag läste Rosario är död.
SvaraRaderaJag är ett stort fan av Ruth Galloway - det är en karaktär jag verkligen fallit för. Karaktärerna är verkligen viktiga för hur man uppfattar en bok.
SvaraRadera