onsdag, januari 22, 2020

Barndomsminne

Orsakullan har en bloggutmaning som går ut på ett ämne per dag hela månaden. I dag: Ett minne från barndomen jag nog aldrig glömmer ...
Då skulle man ju kunna tänka sig att det är läge att minnas något betydelsefullt, något som satt spår för resten av livet. Eller så gör man som jag: kommer ihåg en pytteliten historia som inte påverkat världen det allra minsta!

Spindlar är otrevliga djur, det tycker jag i dag och det har jag alltid tyckt. Upplever dem som äckliga och läskiga rent generellt, med ludna kroppar och långa ben. Måste nog medge att jag är lite rädd för dem, trots att jag vet att de som finns här på våra breddgrader inte är farliga, åtminstone inte för människan.

Så där tänker inte alla. Fast vi är många som ogillar dem. Känner man den okontrollerbara skräcken komma krypande handlar det om arachnofobi, rädsla på riktigt. Folk betalar för att bli av med den fobin medelst terapi, men så illa är det inte med mig (eller så är jag bara för snål?). Men ett spindelmöte för länge sen känns som om det inträffade i går ...

Bild från sv.glosbe.com
Margareta hette en flicka som var ungefär jämngammal med mig, vi kan ha varit sisådär fem-sex år när det här hände. Hon satt i sin pappas knä mitt emot mig och min pappa, herrarna hade väl något att avhandla och skulle samtidigt hålla rätt på sina döttrar.

Plötsligt kommer på bordet emellan oss en spindel knallande, en sådan vi kallade Helge Högben fast den nog heter harkrank egentligen  ni vet en rund liten kropp och så långa ben runt om.
Jag frös till is.
Det gjorde inte Margareta.

Hon lutade sig fram, nöp tag i spindeln och klämde bestämt till runt den lilla kroppen. Mellan tummen och pekfingret satt den, stendöd men fortfarande otäck och äcklig.
Fast det tyckte ju inte Margareta.
-Titta! sa hon förtjust och höll upp sina spindelkletiga fingrar framför mitt ansikte.
Ve och fasa. Hu och usch.
Det glömmer jag nog aldrig.

Copyright Klimakteriehäxan

6 kommentarer:

  1. Yuck! Även om alla säger att spindlar gör nytta i naturen, så kan jag inte förmå mig att gilla dom. Undantag är fågelspindeln som jag stötte på i Gambia. Min man blev helt hysterisk (han har/hade spindelfobi), medan jag tyckte att den var så stor och mäktig. Den liknade inte ens en spindel i mina ögon.
    Rent allmänt avskyr jag småkryp, och då blir jag hysterisk. Spindlar är inte värst i mitt fall, larver och dessa äckel som faller ned från träden ute i skärgården är värre;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur innerst inne i ... kunde du gilla en fågelspindel, de är ju hur otäcka som helst! Och enorma!!! Avskyn för småkryp har vi gemensamt. Hatar dem, utan undantag. Gäller förstås också alla varianter som bits så att man får klia ihjäl sig, nästan.

      Radera
  2. Håller med dig om harskrankar. Just dessa är så superäckliga, fast de inte nästan har några kroppar, men det är de långa benen som äcklar mig. Det finns även andra kryp som jag fasar för. Ett är tvestjärtar, för de kan krypa in i öronen, bah!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tvestjärtar i öronen är ganska säkert bara en skröna, men gulliga är de inte! Ja, usch för småkryp!

      Radera
  3. Jamen huuuu vad äckligt! Lite som första sommaren i vårt hus i Sverige så var det hundratals flugor i alla fönster när man kom hem från jobbet, det var så äckligt! En Anticimex-gubbe kom och ha sa "Ni får väl gör så här!" och tryckte med tummen en stor fet fluga. Jag höll på att kräkas! Alltså, det var såååå äckligt! Som tur var kom han med alternativa tips på hur vi skulle lösa situationen.

    Mannen min och sonen AVSKYR harkrankarna med sina svajiga ben och gungande kroppar. De brukade sitta på husgrunden. Då skulle de ha varit med om när jag tog bort en planka som stod lutad mot den och där bakom var det määäängder!

    Alltså, jag gillar inte heller spindlar men jag smackar dem inte gärna, tar hellre smackan och bär ut dem så kan de fånga kryp i rabatten i stället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle aldrig röra en spindel, men drar mig inte för att klippa till dem med något vapen, en sko eller så. Tycker riktigt illa om dem! Men en man som blev en fin vän tänkte aldrig prata med mig efter vårt första möte, som inleddes med att jag stampade på en spindel ... han var/är stor djurvän och expert på insekter ...

      Radera