måndag, november 28, 2005

Att ha eller inte ha gardin

Gardiner.
Måste man inte ha.
I alla fall inte jag.
I alla fall inte överallt.
Men tro inte att det är så enkelt som det låter.
I min familj går det en generationsklyfta mellan gardin och inte gardin.
Den går mellan mig och min mamma, och den är djup.
Moderskapet är av den bestämda uppfattningen att gardiner har man.
Punkt.

Jag är av den lika bestämda uppfattningen att gardiner har man. Ibland. Om man tycker att det passar, om man känner för det, om man vill förhindra insyn, om man vill ha in ett snyggt mönster- eller färginslag i sitt hem.
Men det måste vara en människas rätt att vägra gardin. I alla fall i vissa fönster, d v s de i det egna hemmet.

Alltså har jag en hel del fönster gardinlösa hemma - och trivs alldeles utmärkt med det. Utanför finns lite vatten och lite grönt, lite hus, lite himmel, en och annan bil ochbuss, lite människor som går eller joggar i snöslasket, eller släpar hem åtta liter mjölk frånICA.
På insidan finns några krukväxter, en och annan lampa, lite för många prylar – men ändå: det räcker. Utan gardiner.

Fast i köket hänger nästan alltid en tygbit som kallas kappa. Så, en jul för rätt många år sedan, säjer min mamma sent på eftermiddagen den 23:
-Men var har du julgardinen?
Hela jag var ett frågetecken. Julgardin? Nej det hade jag verkligen ingen. Den som fanns dög väl?
Å nej. Inte åt mor min.
-Har du inte köpt nån julgardin? sa hon och snörpte på munnen – hon kan verkligen snörpa på munnen, min mamma.

Så där studsade det ett tag mellan oss. Tills jag gav upp, slängde ett öga på klockan och drog iväg. Hann precis in på Hemtex, som låg närmast. Expediten ville stänga framför näsan på mig, men hon var chanslös.
-Var har ni julgardiner?
Det var så gott som slut på den varan. Men ur en korg grävde hon upp en stuvbit, grällt röd med någon sorts volang. I mönstret något som såg ut som nyårsklockor, med snö på. Så såg hela utbudet ut.

Jag köpte den, det blev inte ens stuvpris. Störtade hem och kastade upp tygbiten, ofållad, på gardinstången. Hade jag fållat den hade den inte räckt tvärs över, nu satt den som klistrad från list till list.
Det var inte snyggt.
Men mamma var nöjd.
Sedan dess har jag alltid speciell gardin i köket till jul. Och nu har jag en som är betydligt snyggare.
Fast faktum är att den är inte fållad, den heller. Det törs inte morsan klaga på…
Och allra senast den 23 ska den upp. Självklart.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. Oj... Vad härligt att vi är så olika alla människor..
    Jag hade formligen dött utan gardiner...
    Byter flera gånger om året och har speciella till jul.....
    Men det är jag det....

    SvaraRadera
  2. Just nu har jag tre av sex fönster utan gardin. Ska väl byta till en juligare i köket framemot jul, och hänga upp nåt i vardagsrummet - eller också köper jag bara en ljusslinga.

    Våga vägra gardin!!!

    SvaraRadera
  3. Ja, gardiner är verkligen upp till var och en. Själv har jag gardiner, och brukar byta till advent (gröna med eller utan lingon på, inte tomatar och juliga). Men jag byter efter humör och i år blir det inget byte.

    SvaraRadera
  4. Gardiner har man...inte...inte ens till jul. Basta! :o)

    SvaraRadera