Sommarjobb - en vinstlott

Sonen har fått sommarjobb.
Jag vet inte vem som är gladast, han eller jag.
Han är glad för att han ska tjäna egna pengar, först och främst.
Jag för att han får något vettigt att göra – OCH egna pengar. Samt något att skriva på sitt hittills synnerligen kortfattade CV. Ingen som inte ens fyllt tjugo kan förstås ha fått ihop en meritlista värd namnet, men någonstans måste det ju börja.

Det är minsann ingen självklarhet i dessa dagar att en ung människa utan yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet får en anställning, ens för några korta sommarveckor.
Min nymuckade son har sökt några olika arbeten, men det har inte ens varit lätt att hitta något att söka. Han har kompisar som gått i ett helt år, efter studentexamen i fjol, utan att göra ett endaste vettigt handtag. De sover till tidig eftermiddag och sedan verkar det som är kvar av dagen att gå till tevetittande, dataspel och allmänt slappande. Förhoppningsvis tar de ett och annat udda handtag hemma, men det är inget jag hör talas om när jag frågar.

Körkort, ett litet dokument som faktiskt är bra att ha, det tar de inte. Det är svindyrt, förstås, och för den som bor i storstaden inte ett lika uppenbart behov som för folk på landsbygden. Att det ofta är ett plus att ha körkort när man söker jobb tas inte med i beräkningen. Dessutom har det uppenbarligen blivit hårdare krav. Antalet körkortsaspiranter som kuggas inte bara en utan flera gånger har ökat dramatiskt de senaste åren, det kanske också avskräcker.

För den som klev ut ur skolans värld mot slutet av 60-talet är det svårt att se några likheter över huvud taget.
Vi kom in på någon av de utbildningar vi sökte, även om det inte alltid blev förstahandsvalet som gällde.
Vi fick jobb.
Vi tog körkort.
Vi hittade till och med någonstans att bo.

Allt detta låter i dag som en påhittad saga, lika uråldrig som en HC Andersen-berättelse. Men det är likväl sant.
Och inte är det väl konstigt att alla vi som i dag är tonårsföräldrar ängsligt ser hur arbetsmarknaden förändrats. Våra ungar får kanske aldrig ett fast jobb, bara korttidsanställningar som kan vara i veckor, månader eller i bästa fall ett år. De kommer att söka nya arbetsuppgifter i robotartade turer. Hur det går? Rena lotteriet i många fall.

Sonen har alltså dragit en vinstlott – fast först efter ett test och en anställningsintervju.
Han börjar om några veckor och ser fram emot det.
Hans mamma hoppas av hela sitt hjärta att han kommer att trivas, att han gör ett bra jobb och att han använder sina pengar till något vettigt.
Och när jag tänker på saken så är nog jag den av oss två som är gladast över hans sommarjobb, trots allt.

Copyright Klimakteriehäxan