Trångt i skåpen

Det är lite trångt i skåpen.
Jag tror inte att jag är ensam om att konstatera det.
Märkvärdigt hur många nödvändiga, användbara prylar man har. Som snabbt blir mindre nödvändiga, och så småningom knappt använda alls.

Ta glassmaskinen.
En kollega övertygade mig med glödande entusiasm om att godare glass än den man gör själv finns inte.
Jag gick på det. Och gjorde glass.
Visst blev den god, men om man gjorde en sats skulle den ju ätas upp – för efter lagring i frysen ändrade den karaktär, liksom.
En anledning till att den blev god berodde förstås, hör och häpna, på vad som stoppades i den där bunken med det djupfrysta plastblocket i botten.
Grädde. Ägg. Choklad. Socker.
Det blev alldeles nödvändigt att ställa undan underverket, det finns gränser för hur glassigt man kan leva.

Bakmaskin var ”årets julklapp” för väldigt många år sedan. Våra bekanta höll på att hamna i skilsmässa på grund av den. Maken pytsade varje kväll troget i torrjäst och mjöl och smackade njutningsfullt åt det ljumma frukostbrödet, medan hustrun efter någon månad vägrade äta det hon kallade för ”uppblåst nattbulle med hål i mitten”.
I dag tror jag bakmaskinen är på väg till Nordiska museet.

Mjölkvisp satte jag upp på önskelistan en jul, i brist på bättre.
Några veckor i januari gjorde jag cappuccino stup i kvarten. Men redan i februari var den lilla vispen bortglömd. Rena turen att den tar så lite utrymme som den gör där i lådan.

Mixerstav måste du ha, försäkrade en släkting.
Jaså? Samma sak med lökhackare. Jaha. Men varför är den nästan omöjlig att diska? Precis som råsaftcentrifugen. Och hur ofta är man sugen på hemgjord morotsjuice, när det nu är så bekvämt att köpa den färdigcentrifugerad, utan allt kladd?

Eldriven juicepress är närbesläktad. Fast jag har återgått till att pressa apelsinerna för hand i min gamla plastgrej, förvisso formgiven av någon designkändis, men billig var den för 25 år sedan och fungerar fläckfritt, det gör den. Samt diskar sig nästan själv.

Borrmaskin är nog bra att ha för den händige. Men snart upptäcker man att just den modell man har är för klen för lägenhetens betongväggar. Där ligger borrmaskinen, tyst och stilla, strax bredvid en skruvdragare och en speciell flasköppnare som medelst någon märklig mekanik ska klara den besvärligaste kork i ett nafs. Vilket den inte gör. Och så har vi den apparat som drar ut luften ovanför det kvarvarande vinet i flaskan, för att det ska hålla sig bättre. Fast hos oss blir vinflaskan ofta tom.

Elektrisk konservöppnare konkurreras också snabbt ut av en gammaldags, en handjagad Röd Klara från hederliga Nils Johan, eller en ännu enklare basmodell. För att inte tala om soda streamern, prylen som förvandlar ditt kranvatten till bubbel utan en omväg över affären. Det blir kranvatten utan bubblor snart igen, jag lovar.

Hår på benen ska fina flickor inte ha.
Då finns det eldrivna epilatorer att köpa.
Om det har jag bara en sak att säga: gör inte det. Eller gör det om du funderar på en karriär som fakir, då kan det kanske vara ett bra steg på vägen. Som träning, alltså.

Har dina ulltröjor små noppor efter flitigt användande?
Ja se då har jag en batteridriven avnoppare. Den surrar rart, men nopporna sitter där de sitter. Maskinen ligger kvar.

Äggkokare är mitt senaste impulsköp i den här varuklassen.
Extrapris i påskas, 99 spänn på Konsum. Kokar fyra ägg perfekt till önskad hårdhetsgrad. Och ja, än så länge används den, men jag törs inte lova hur äggkokningsfrekvensen ser ut om ett halvår.

En apparat som jag i alla fall inte kan skiljas ifrån, det är den elektriska tandborsten. Ett måste för varje människa som kan öppna munnen.
Men alla de där andra…
Är det konstigt att det blir lite trångt i skåpen?

Copyright Klimakteriehäxan