Tonårsliv vi minns

Bodil Malmsten har skrivit mycket om sitt liv, mer eller mindre förklätt till romaner och andra sorts texter. Har ni inte läst ”Priset på vatten i Finistère” så gör det!

En av hennes senare böcker heter ”Mitt första liv” och den handlar om hennes uppväxt, med start i tidigt 40-tal. Den har varit en av sommarens hörböcker i mina öron.
Jag är visserligen yngre men nickar ändå igenkännande åt åtskilliga saker hon minns.
Det visar sig bland annat att vi har en gemensam ”norm-bibel” från tonåren.

Danska Olga Golbaek skrev den och Christel tecknade. Den gavs ut 1956, kom på svenska 1958 och att det är länge sedan understryks av priset: den kostade inbunden 7:50, häftad 4:85 – min är den billigare varianten. Tjejerna på illustrationerna i boken var precis sådana som jag och Bodil M gärna hade varit, men som ingen av oss hade en chans att bli. Långa, smala, söta, perfekta.
Likväl försökte vi.

Jag la gurka på ögonlocken, gjorde ”övning för god hållning” som fanns under rubriken ”Tjock eller mager – motion behöver du” och försökte frenetiskt bestämma vilken ansiktsform som var min, så att jag kunde välja rätt glasögonbågar. Tilltalsordet var ”ni” – som i kapitelrubriken ”Är ni en välklädd tonåring?”
Naturligtvis drömde jag också om att möblera mitt rum så som Christels tjejer gjorde. De satt, klädda i tuffa piratbyxor, graciöst med utslängda ben på kuddar på golvet. Toalettbord hade de också, med rysch.

Bodil M uppehåller sig länge vid den där boken.
Men påstår envist att den heter ”Vi tonåringar”. Irriterat morrar jag åt cd-spelarens håll:
-Näää, det heter den inte. ”Tonårsboken” heter den.
Bodil envisas. Jag morrar högre, vet att jag har rätt.

På ett annat ställe i boken pratar författarinnan om den skandalomsusade roman som norrmannen Agnar Mykle skrev 1957, en bok som gömdes undan för många unga bokmalar. Innehållet var för sexigt, ansågs det. Jag läste den aldrig, men Bodil M letade upp ett ex. Och pratar om boken som ”Sången om den eldröda rubinen”.
Nu morrar jag igen.
”Sången om den röda rubinen” hette den då och det heter den fortfarande, i nytryckta upplagor på sent 90-tal, eftersom Mykle fått en liten renässans.

Väl hemma igen letar jag upp båda böckerna i hyllan.
Jo, också Tonårsboken finns kvar!
Tänker att jag kanske skulle läsa Mykle nu, när det inte blivit av tidigare. Nu tål jag väl lite 50-talssex?
Och så tänker jag att kanske, kanske vill Bodil Malmsten korrigera sina misstag i eventuella kommande upplagor.
För rätt ska ju vara rätt, inte sant?

En sak tycker jag också ska framhållas: en hel del i Tonårsboken var faktiskt klokt och bra, inte bara komplexförstärkande.
Rätt ska vara rätt, som sagt.

Copyright Klimakteriehäxan