onsdag, juli 09, 2008

Tantvarning!

Jag är på väg att bli en tant. En riktig tant.
Iakttar mitt beteende och noterar: det är så där tanter gör.
Illavarslande, men kanske så gott som ofrånkomligt? Sant, icke desto mindre.
Vad är det då tanter gör som inte flickor/tjejer/kvinnor/damer gör?
Jo då, det finns en hel radda saker – än har jag väl inte hunnit igenom alla, men några av tecknen är väldigt tydliga.

Till exempel fångar jag ett vilt främmande barns blick och så ler jag. Hult. I grund och botten är jag inte en sådan där hjärtligt barnvänlig människa, min åsikt att det finns barn som är jättegulliga och rara, men det finns också sådana som nästan bara en mor kan älska.
Men tanter, de tycker att alla barn är ljuvliga, oavsett uppförande och egenskaper. Och råkar det oskyldiga livet le tillbaka, då har tanten fått sin belöning.

I mjölkdisken kan jag sträcka mig så att lederna knakar för att komma åt en liter lättmjölk med senare bäst-före-datum än de enkelt nåbara paketen längst fram har. Det går inte åt så mycket mjölk nu, när Sonen har flyttat till eget (och förmodligen drastiskt dragit ner sin mjölkkonsumtion till förmån för andra drycker). Tanter köper inte onödigt gammal mjölk om det finns nyare.

De svenska jordgubbarna, som utan att blekna om de röda kinderna ståtar med en prislapp på mellan 30 och 40 kronor litern, tittar tant (jag) misstänksamt på. Det kan till och med hända att jag ruskar lite på kartongen – och se! där låg det en rutten, då tar vi en annan låda! Tanter vill bara ha fina gubbar med sig hem, speciellt till det priset – det blir nog inte ens någon sylt i år!

I spegeln på H&M står en tonårstjej och testar några plagg. Tanten suckar, hörbart rent av. Hur kan flickan ens reflektera över att köpa den färgen? På den tröjan? Till det håret? Dessutom har hon extremt kort kjol som låter trosan anas, stringsnöret kryper upp i midjan där bak, och linnet hon har stramar över en framkikande vit putmage, ihopkommen av för mycket läsk, för många chips, för mycket chattande och för lite motion. Och varför är hon kvällssminkad, elva på förmiddagen?

Tant suckar över ungdomen, den förtappade, som inte begriper sitt eget bästa, som att åtminstone köpa kläder i rätt storlek. När tant själv var i den där åldern var hon minsann både i form och med snygga gångkläder försedd (hm, det tyckte förmodligen inte tanterna då, men i alla fall).
Tant suckar igen, och tar med sig ännu en svart topp till reapris innan hon ställer sig i kassakön.

Tant kan heller inte begripa vad den yngre generationen hittat för fel på de dyra solglasögonen från i fjol, varför måste de prompt ersättas av nya, ännu dyrare, för de där ynka soldagarna vi i bästa fall kan pricka in i almanackan? Fjolårsmodellen är absolut intakt, antireflexbehandlade och med alla tänkbara finesser. Tant petar upp sina egna (från -97) på näsryggen och kollar att paraplyn ligger i handväskan, för säkerhets skull.

Jag bockar i andanom av grej efter grej på min lista, noterar tantpoäng efter tantpoäng. Kommenterar resultatet tillsammans med en yngre väninna.
-Men självklart! utbrister hon häpet.
-Klart jag inte tar den gamla mjölken! Och jag kollar definitivt packdatum på ruccolasalladen, kan vända på varenda påse för att få den som senast lämnade Italien! Förresten håller jag helt med dig om det där med solglasögonen, min dotter är inne på sitt tredje par bara i år! Kalla mig tant om du vill!

Där ser man. Även en 36-åring kan trilla dit.
Det är kanske med tanter som med kärringar: de finns i alla åldrar och av alla sorter. Till och med män kan kvala in. Om de inte aktar sig, alltså.
Härmed är allmän tantvarning utfärdad.

Copyright Klimakteriehäxan

19 kommentarer:

  1. Jag läser med nöje och nickar lite då och då.
    Själv upptäckte jag att jag var tant när jag alltid såg till att ha med precis allt vad man kan tänkas behöva. Mina barn tyckte redan när de bodde hemma att jag var onödigt präktig.... ändå tills de fattat att allt vad de glömt, det har morsan med... Utom nål och tråd. Där går gränsen.

    Men varför har "tant" fått sån trist klang? Jag trivs utmärkt med att vara tant, ingen bryr sig om hur en tant ser ut eller vad hon gör, och inte behöver jag vrida huvudet ur led för att kolla vem som visslar efter mig... Det är så lugnt och skönt nuförtiden.

    SvaraRadera
  2. Leve Tanten!!!

    vårt samhälle skulle rämna utan tanter..
    och jag är mycket hellre tant än tjej...

    SvaraRadera
  3. Jag är nog också tant -nickar förnumstigt- och jag är 37.
    Kloka och ansvarsfulla tanter får livet att gå runt- för alla andra också! LOL

    Ciqi

    SvaraRadera
  4. Här är det en till som kvalar in med råge. Men jag vill nog hellre kalla mig för kärring än för tant. Kanske just för att ordet tant har fått någon form av tråkighetsstämpel över sig. Och tråkig vill väl ingen av oss vara. Vi vill vara speciella oavsett vilken ålder vi är i. Men visst, enligt dessa uppräknade kriterier är jag tant. Även sambon kvalar in men han får man väl kalla för gubbe då eller hederstant...:-)

    SvaraRadera
  5. Veckans tant-tips: köp 3 dl mjölkförpackning :)

    SvaraRadera
  6. That's nice. Happy WW! :)

    SvaraRadera
  7. Haha, underbart inlägg! Jo, det är sant. Det heter så. Det är inte bara sånt man har i skorna. ;)

    "Ju fler rabattkuponger desto tantigare" har jag hört.

    SvaraRadera
  8. P.S. Självklart tar jag mjölken med längre hållbarhetstid och jag går rakt fram om någon försöker tränga sig in i tunnelbanan när jag är på väg ut. Då är jag som ett ångvält! =)

    SvaraRadera
  9. Rabattkuponger - SJÄLVKLART, hur kunde jag förbigå dom!?! Och 3 dl mjölk, sån liten sötnos i kylen! Inlägg i skorna är väl bara en liten tidsfråga.
    Tant eller kärring - tja, smaken är väl som baken. Ingendera är min drömtitel, måste jag väl bekänna, även om jag fattar att det bara att acceptera sitt öde.
    Fast Bloggblad, nog var det lite kul att orsaka en och annan huvudvridning på stan, om vi tänker efter ordentligt???

    SvaraRadera
  10. Inte visslar dom precis efter mej, men en del trvligt flört får man uppleva.

    Jag vet, min mor gifte sej, när hon var 55, min svärfar gifte sej vid 60, det är liksom inte slut...

    SvaraRadera
  11. Ännu kan en och annan herre le mot mig - men de som gör det har blivit så gamla att de inte kan vissla med löständerna... :(

    SvaraRadera
  12. Håhåjaja, jag har nog varit tant i den bemärkelsen så länge jag kan minnas. Praktisk och ordentlig, åtminstone för det mesta.

    Men jag är nog också nästan hellre käring än tant. Och "dam", det är ett stadium som jag helt har hoppat över. Minns när Totte Wallin kallade sig "killgubbe", alltså en vuxen man som har lite killtag kvar. Kanske kan man få vara en tjejkäring?

    SvaraRadera
  13. Alltså, jag är så mycket tant att jag tar en eller två liter av den gamla mjölken, bara så att den inte ska behöva kasseras i butiken, och resten av den färskaste.

    Man kanske kan söka någon sorts terapeut för sånt.

    Å andra sidan köper jag ungefär tolv liter i veckan så det är inga problem med åtgången.

    SvaraRadera
  14. Jag hänger gärna på Ingelas idé om att få kallas för tjejkärring. Det är nog jag det. Och visst är man fortfarande så fåfäng att man gärna vill att någon vrider huvudet av sig när man möts på stan. Och då ska det inte vara för att man ser konstig ut utan för att man framkallar ljuva tankar. Dessutom går det faktiskt att möta kärleken när man är tant eller kärring. Jag mötte min stora kärlek efter femtioårsdagen. Han ser fortfarande lika förälskad ut åtta år och tio kilo senare....:-)

    SvaraRadera
  15. Jag kan bara konstatera att jag har varit tant sedan jag lämnade de finniga prepubertala tonåren bakom mig. Så det som jag alltid har förknippat med klokhet, jordnära och smart är alltså tant? Iofs helt logiskt, för att vara kvinna är väl ganska så smart?

    SvaraRadera
  16. Anonym11:49 fm

    Tant är jag också så det räcker och blir över, men vid rabattkuponger... där går gränsen.

    Och så går jag alltid ännu långsammare om otåliga ungdomar trycker på bakifrån i affärer eller kommunal transport. Vad nu det pinkivet skulle vara bra för?

    SvaraRadera
  17. Leve tanten! Jag tänker speciellt på tanterna som tog fram sin ljusa kappor, de ljusa skorna, de vackra pärlörhängena, ljusa handväskor och de nya vårhattarna när våren nalkades. Jag har redan börjat träna för att bli en sån tant.....eftersom jag just idag har sommarstädat och vädrat i garderoberna....

    SvaraRadera
  18. Humor så det slår. Hoppas att det är OK att du hamnar i min länklista!

    SvaraRadera
  19. Anonym12:13 em

    Vill också lägga till en tantfenomen på den där listan....För några år sedan såg jag en tant på ett fik. Hon hade knytblus. I de knytna banden fanns en fläck...Min väninna som var med sa....när man blir tant bryr man sig inte om sådant...Jag kan lägga det till mina tantfasoner. Man släpper kontrollen över sådant som var extremt viktigt tidigare...Det är härligt att vara tant...Befriande....För alla de där tingen man gör när man inträder i tantåldern, gör man för att man helt enkelt bara ÄR....Är det då att vara tant...tjaaa...må det ske...
    ;)

    SvaraRadera