torsdag, februari 04, 2010

Tack, Håkan Nesser!

Jag är otroligt tacksam mot Håkan Nesser.
Han har gjort mig en tjänst, en stor en.
I hela mitt liv har jag varit en bokslukare. Men för några år sedan hände något unikt: jag tyckte inte att någon enda bok jag öppnade fick mig att fastna. Jag blev inte road, blev inte upplyst, blev inte fascinerad, behövde inte alls veta hur det gick, var helt enkelt oberörd. Och alltså blev det ingenting läst.

Plötsligt insåg jag hur det kan vara att leva en periodares liv. Fast vanligen är ju en periodare en person som intensivt ägnar sig åt något specifikt, som sprit till exempel. I mitt fall blev det tvärtom: jag var en anti-periodare, som intensivt tog avstånd från ett njutningsmedel jag fått med mig med modersmjölken.

Faktum är att jag lidit av det där tillståndet, som återkommit med jämna och ojämna mellanrum, pauser som jag fyllt med sudoku och korsord och en och annan tidning – fast aldrig har det lett till den där känslan som en riktigt härlig läsupplevelse ger.

Visst har jag försökt att kurera mig. Har letat upp tunna volymer av erkänt lättlästa författare, tagit fatt i tips på ”oemotståndlig läsning”, listigt lagt in en novellsamling vid toaletten – men utan att kunna ropa ”Ha! Nu lurade jag mig allt!”. Högarna av oläst har växt, nu senast med såväl födelsedags- (november) som julklappsböcker.

Så häromdagen klämde jag med milt våld mig igenom de sista sidorna av Bodil Malmstens ”Kom och hälsa på mig om tusen år”, som jag burit runt i handväskan i sisådär två månader, fast besluten att läsa hela, trots att jag faktiskt inte tyckte att den var alls särskilt bra, bara lagom tunn.

Sedan gick handen nästan som av sig själv mot tidningen med sudoku etc, men med en enorm viljeansträngning fick jag den att ändra riktning.
Plötsligt höll jag i ”Människa utan hund”. Började på bussen.
Och den bet!

Nu är jag i det ljuvliga tillståndet att jag prompt vill veta hur det går, samtidigt som jag helst inte vill att det ska ta slut.
Tack, Håkan Nesser! Jag tror att du tagit mig över tröskeln, igen, tillbaka till bokläsarnas och böckernas land!

Copyright Klimakteriehäxan

11 kommentarer:

Lenas Värkstad sa...

Hej!

Jag vet precis hur du haft det! Jga är likadan. Har varit en riktig bokslukare i hela mitt liv, fram tills för ca tre år sedan, då tog det slut, bara över en natt. Jag kunde inte läsa mer.
Till slut gav mig min yngste son sin mps3 spelare och ljudböcker på den. Så "läste" jag Milleniumtrilogin, fast jag hade böckerna i bokhyllan.

Nu så är det inte heller kul längre. Jag köper böcker, är med i Månadens Bok och där hittar jag ofta något jag VILL läsa, ända tills boken är hemma, då åker den in ibland de andra olästa.

Måtte jag snart hitta min "nyckelroman", den som låser upp mitt motstånd till att läsa. Min Nesser!

kram/Lena

malou sa...

en som tur jag har i alla fall, för jag jag i alla fall läsa!
bra, va?

Bloggblad sa...

Jag tycker att Håkan N är allra bäst i de där som inte är vanliga deckare...

När jag hade läst ett par språk på universitetet blev jag väldigt less på att läsa skönlitteratur, det eviga sönderplockandet och alla analyser fick mig att spy på allt vad böcker hette. Det varade i ett par, men det lässkov jag har nu har pågått i mer än 30 år...

Dock har jag mer och mer börjat läsa med kritiska ögon och har för varje år strängare blick... häromdagen la jag ifrån mig en deckare bara för att ordet "stjäl" var felstavat på baksidan.

Susjos sa...

Åh..lyckost dej som inte läst hans underbara trilogi om kommissarie Barbarotti!!! Visst är den underbar! Njuuut...

Märit sa...

Sedan jag kollapsade, med diagnosen utmattningsdepression, har jag kämpat med att återfå min läslust och förmåga till koncentration.
Ett steg på vägen var faktiskt precis samma bok av Håkan Nesser! Den första bok jag kunde "sluka" på över tio år. Det var en oerhört skön känsla!
Fast ännu har jag inte nått mitt mål, trots att jag är med i en läsgrupp, som träffas varje månad och väljer ut böcker som verkar intressanta. Det är sällan jag klarar att läsa hela boken till träffarna...

Londongirl sa...

Åh tack Aina för det här boktipset! Nu ska jag hugga in på "Människa utan hund" som vi har här hemma i bokhyllan och som maken har läst.

Jag känner igen mig så himla mycket i det här tillståndet att inte få något läst....jag som alltid varit en sån bokslukare. Men det hände saker för några år sen som gjorde att jag hade svårt att fångas av böcker. Ville läsa dem men kom ibland inte ens halvvägs.

Nu är det lite bättre men inte alls att jag är tillbaka i bokslukandet....

Nu får det bli Nesser....jag gillar verkligen hans sätt att skriva.

Ha en trevlig helg!

♥ Hannele sa...

Honom har jag inte läst, men njuter av Rosamunde Pilchers böcker, liv i Cornwall.

Klimakteriehäxan sa...

Tänk att man är långt ifrån ensam - det gäller nästan vad som än händer, vad man än företar sig!
Jag tycker också mer om Nesser när historien är mer roman än deckare, och det gäller den hör bl a.
Sen tipsar jag oupphörligen ALLA om Björn Larssons Drömmar vid havet, den älskade jag rakt igenom - kan det kanske också funka på er andra som hamnat i ofrivillig läspaus?

Anonym sa...

Jag känner också igen mig i det du skriver. Omständigheterna gjorde att jag inte fann glädje i någon enda bok under en lång tid, men rätt som det var kom läslusten tillbaks. Så välkommen den var.
Har du läst nåt av Rosie Thomas? Helst på orginalspråket engelska för man vet ju aldrig hur det blir när en bok översätts. ´Iris and Ruby´ t ex eller ´Every woman knows a secret´.

Kulsprutan

Klimakteriehäxan sa...

Kan rapportera att "Människa utan hund" höll hela vägen! Och jag är fortsatt tacksam - och GLAD!

Klimakteriehäxan sa...

Rosie Tomas måste jag kanske kolla efter, förresten. Ett för mig helt nytt namn.