Frågan kom som skjuten rakt ur en kanon.
-Visst vet du om att X har ihop det med Y?
Jag var helt oförberedd.
Nog känner jag X, någorlunda väl, och Y också, om än mer ytligt. Men båda lever sedan länge i väl etablerade förhållanden. Hur harmoniska, hur kärleksfulla, hur trygga och trivsamma? Tja, ganska, skulle jag ha svarat, lite försiktigt, om det hade varit frågan som poppat upp.
Skulle de nu ha inlett en relation, så där lite vid sidan av? Ja, jag menar inte alls att det är otänkbart, ovanligt eller omöjligt. Bara oväntat. Åtminstone av mig, som aldrig tänkt tanken.
Förvirringen måste ha stått skriven i hela mitt ansikte. Jag behövde inte låtsas. Behövde inte fnittra skvallrigt, inte le hemlighetsfullt, inte himla med ögonen, inte skaka medlidsamt på huvudet, inte rycka på axlarna, inte sucka ”herre gud hur kan de”, inte bli upprörd varken moraliskt eller på något annat sätt, inte tänka ”äntligen är det avslöjat, rätt åt dem”. Jag hade verkligen inte en aning, och lika bra var ju det, eftersom jag är usel på att ljuga, att ”hålla färgen” – om det nu skulle ha varit den lämpligaste positionen att inta.
Det sägs att kunskap aldrig är tung att bära.
Ibland är okunskap en lättare börda.
Och om den där relationen existerar? Lämnar gärna frågan obesvarad, hur länge som helst.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, februari 27, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag håller med dig! Vissa saker är jättejobbiga att veta om och kan försätta en i en samvetskonflikt...
SvaraRaderaUsch ja, vad gör man med sån kunskap?
SvaraRaderaDär är ´ignorance´ verkligen lika med ´bliss´. Hoppas att inte för många blir sårade av det här förhållandet.
Kulsprutan
Jo, ibland är det skönt att inget veta! Vi hade en sådan situation på min arbetsplats som ställde till det rejält för allt och alla. Inget kommer någonsin att bli sig likt efter det!
SvaraRadera