tisdag, februari 08, 2011

Tisdagstema: Bortglömd - och en man att minnas

Vad händer med en ros som glöms kvar med lite, lite vatten runt skaftet? Jo den kan tänkas mögla. Faktiskt. Den här gjorde det - och nu kom bilden till pass, när veckans tisdagstema är just BORTGLÖMD.

En som kanske inte är riktigt bortglömd än men som absolut inte får bli det är Gustaf Fröding. Det är idag exakt ett hundra år sedan han dog, bara 50 år gammal, en olycklig poet med en rik produktion bakom sig, inte endast av dikter utan också av prosa och tidningstext.

För mig är han en av (bara) två diktare som tagit plats i mitt hjärta (den andre är Ernesto Cardenal från Nicaragua). Frödings personliga historia, som vi fick höra om på svensklektionerna i skolan, var ett gripande människoöde. Hans texter på värmländska känns äkta, hans kärleksdikter osar passion så det svider, han skildrar natur så att man ser scenerierna för sitt inre öga.

Fröding insåg förmodligen aldrig sin egen storhet, även om han umgicks med andra samtida berömdheter som Verner von Heidenstam och Ernst Josephson. Så kanske hade han blivit helt förundrad om han insett, att ungefär 150 000 stockholmare skulle ge sig ut på gatorna för att kanta vägen när hans likvagn drogs fram på begravningsdagen.

Och tänk om han anat att han skulle komma att hamna på Svensktoppen, tolkad av Sven-Ingvars! Bli tonsatt och evigt grön, bland annat med Cornelis Vreeswijks hjälp! Eller bli en pjäs på Stockholms Stadsteater! Få en egen nisch i kultur-Sverige som heter Fröding-sällskapet! Se sitt födelsehem på Alsters bruk förvandlas till en enda stor minnesplats!

Inget av detta kunde geniet gissa sig till. Han krökade för mycket, fann aldrig en kärlek som varade, slutade sina dagar som fet och för tidigt åldrad patient drabbad av återkommande depressioner. På vägen dit hade han dessutom åtalats för sin frigjorda skildring av erotik i dikten "En morgondröm" - han blev visserligen frikänd, men lär ha tagit mycket illa vid sig av "affären" (som det skulle ha kallats om det skett i dag).

Faktum är att jag blir förvånad själv när jag inser att i min bokhylla står en jättelång rad volymer med Gustaf Fröding i olika inramning. Men ett faktum jag är väl bekant med, det är att han fortfarande är värd att läsa. Än i dag kan jag nog dra såväl "Gå på dompen" som "Tre kärringer i en backe" och några andra till utan fusklapp!
Så låt inte Gustaf Fröding bli bortglömd, tisdagstemat till trots! Skulle gärna sända honom en ros. Men då inte en bortglömd och möglig ...

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

Gerda-Thyra sa...

JA, VISST ÄR FRÖDING TROTS ALLT EN RIKTIG "PÄRLA"!

Musikanta sa...

Min lärare i svenska på gymnasiet sa alltid att om Fröding hade skrivit på engelska hade han varit en lika världsberömd poet som Robert Burns...

Pysselfarmor sa...

Fröding är läsvärd....

Upplevde som du trodde att jag är positiv till graffiti eller kludd eller vad man nu kallar det på hus- och bergväggar och annorstädes platser....det är jag INTE!

Jag skrev bara att jag tror att de inte vill bli bortglömda de som gör det - de vill synas och bli uppmärksammade oavsett vad folk tycker om deras måleri...det är därför de håller på så..

Erik "Semlan" sa...

Det var ett mycket fint inlägg. :-) För att inte tala om den mögliga rosen, vilket foto. Inte var dag man ser en sådan ros, torkad eller vissnad må vara, men möglig. Jag klickade upp ditt foto och närstuderade sporerna. Ser det tunna floret, verkligen häftigt.
Själv är jag ingen flitig Frödingläsare, måste jag erkänna (jag har på något sätt tyckt han är "lite tung" mellan varven). Men jag läser gärna Nils Ferlin eller Dan Andersson, så jag ska nog omvärdera den åsikten om tyngd?
Kanske dags ge Fröding en ny chans?
Önskar dig en skön lässtund, om du nu behöver (eftersom du kan en del utantill). :-) Jag visste om alla som gick ut och såg begravningståget, men hade glömt bort det.
En möglig ros skulle jag nog aldrig glömma! ;-)

jeanette sandelin sa...

så poetiskt och vackert du skrivit om fröding. och snygg blogg du har :)
här måste jag kika in i fortsättningen.
hälsningar från ed i dalsland.

jeanette sandelin sa...

så poetiskt och vackert du skrivit om fröding. och snygg blogg du har :)
här måste jag kika in i fortsättningen.
hälsningar från ed i dalsland.

♥ Hannele på Hisingen sa...

Fröding har jag också ganska mycket..

Susanne sa...

Det var faktiskt Ernesto Cardenal som fick mig att tycka om dikter. Innan jag kunde spanska läste jag ytterst motvilligt de stora diktarna, men så, när jag plötsligt var tvungen att penetrera orden på spanska i den versbok av Cardenal som jag fått av en vän, så läste jag så långsamt att jag kunde uppleva orden och meningen med dikten. Det var en mycket fin upplevelse. Än idag tar jag ibland fram den lilla diktboken Epigramas och njuter av de korta verserna.