onsdag, juni 10, 2015

En riktigt rörande historia!

Ni har säkert också hört det: att få tag i en hantverkare är i princip omöjligt. Och får man tag i en blir det väntetid, nästan hur lång tid som helst. Men vad har man att välja på, om man har tummen mitt i handen och dessutom saknar både kunskap och den enkla råstyrka som måste till ibland? Alltså väntar man tills den där snickaren/målaren/vvs-människan behagar dyka upp.

Men stopp nu! Det behöver inte alls gå till så där segt och jobbigt. I stället kan det som hände mig säkert hända fler  med lite tursam tajming och rätt folk. I Grums, orten som Uppdrag granskning satte på kartan som en hopplös avkrok i Värmland ...

Ganska länge har jag irriterats över att handfaten i huset i Barndomslandet haft otroligt dålig avrinning. Vi har gjort amatörmässiga försök att göra något åt saken, men vattenlåsen i gjutjärn, från tidigt 60-tal, har protesterat. Och avrinningen fortsatt vara lika eländigt dålig. Riktigt äckligt, rent av.

I går tog jag tjuren vid hornen. Gick in på närmsta vvs-firma: Grums Rör. Annika tog emot.
-Jag behöver en rörmokare, sa jag. Ju förr desto bättre!
-OK, sa hon, är det något särskilt du tänker på?
-Tja, han ska vara snygg, snabb och i passande ålder, skojade jag.
-Då blir det svårare, sa hon, helt med på noterna.

Femton minuter senare var jag på väg i rörfirmans bil tillsammans med Ronnie. Hade bara standardpaketet med handfat, blandare och vattenlås funnits i lager hade vi haft det med, för omedelbar åtgärd. Men nu fick han bara titta på det som skulle göras. Samtidigt beställde Annika grejerna från sin grossist.

I dag, mindre än ett dygn senare, står samma bil parkerad med blommande syrener som bakgrund. Och vi har två sprillans blanka handfat, med lätthanterliga vattenblandare, och dessutom sitter de på högre höjd än de gamla, klart bekvämare. Vi kan också använda trädgårdsslangen igen, för den kranen  som kallas "vattenkastare" har jag just lärt mig, ej att förväxla med annat sätt att kasta vatten  den är också utbytt och fixad.

Om detta inte är en riktigt rörande solskenshistoria vet jag inte hur en sådan ser ut. Faktum är att solen lyser på riktigt, till råga på allt, och speglar sig i det gamla porslinet, som var så sprött att det sprack ...
Vem sa att det var trögt med hantverkare?
OK, jag har inte sett fakturan än. Men är glad ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

PS Är detta en annons/reklamtext? Tja, det kan verka så. Men den är alldeles gratis! Detta är och förblir med största sannolikhet en icke-kommersiell blogg!

6 kommentarer:

♥ Hanneles bokparadis sa...

tappa ingen glasflaska bara i det nya handfatet (jag köper bara äkta plast numera)

P.S.
sonen kan i alla fall byta packning i våra kranar ♥

Bloggblad sa...

När jag tänker på de där riktigt gamla handfaten med bara en kallvattenkran och en porslinsplopp där varmvattnet skulle kommit (om de hade haft råd 1925) hos mormor, då kan jag känna den där kalla fuktiga "doften" - det luktade inte illa, bara kallt och fuktigt, i den lilla garderob som blev toa. Jag gnuggade ivrigt på porslinsploppen, inbillade mig att den skulle skumma som en tvål om jag bara gnuggade ordentligt.

Tänk att få doftminnen från Norrköping i en värmlandsblogg!!!

Cicki sa...

Jag kan bidra med ett doftminne från Uppsala som komplettering.....:-)

Farmor och farfars badrum som man nästan fick gå in på tvären i. Långsmalt och mörkt, med grönt kakel. En doft som inte var från den fina världen. Plus sånt där hårt fyrkantigt toapapper, som var glatt på ena sidan och rivigare på andra sida, och som skulle skrynklas innan man kunde använda det. Det var inte alltid bättre förr!!!

Cicki sa...

Jag glömde ju säga att det är toppenbra när man kan få hjälp så snabbt. Jag tror det är lättare att få den servicen på mindre orter.

Karin sa...

Grattis till snabbt rörisfix! Jag har liknande erfarenheter av några projekt i stugan, nyligen, med både rörmokare, snickare och elektriker inblandade. På en mindre ort känner alla varandra, har kanske varit skolkamrater och har koll på var folk är. Rörmokaren fixar vid behov snickare på nolltid: "Jag såg att Uffes bil stod vid Bengtssons. Jag ringer och ber honom fixa det här, för det tar bara en kvart"

Jag misstänker att föreställningen om omöjligheten att få tag i hantverkare kommer från Stockholms innerstad, för där är det svårt och där bor de flesta journalisterna...

Anonym sa...

Hej hej! Råkade hitta dina bilder/blogg av en slump när jag googladebhandfat.
Du råkar inte veta vad modellen heter och vilket märke det är på ditt nya handfat? Allt gott!/Hanna