torsdag, juni 04, 2015

I ett rött nötskal

Kanske har det hänt dig också: någon ber dig att beskriva vad som är speciellt med Sverige, det där landet långt uppe i norr, mest känt för nakna flickor, inhemsk vodka, dalahästar, folk med fria sexvanor och gott om isbjörn och varg även i stadsmiljö ...

Det lönar sig förmodligen inte, men visst försöker vi slå hål på de grövsta generaliseringarna. Lyfter exempelvis fram allemansrätten, köttbullar, bra bilar (jo de var ju svenska en gång), låg barnadödlighet, lång semester och många pappalediga män som stolt rullar barnvagn  det senare extremt exotiskt i en del besökares ögon.

Och så, förr eller senare, hamnar vi i naturlyriken. De många hyggligt rena och badvänliga sjöarna, de stora skogarna, de blommande ängarna. Samt, mitt i all härlighet, den allestädes närvarande röda stugan med vita knutar. Den där stugan behöver inte ens vara jättestor eller supermodern. Men den ska förstås ha kontakt med vatten.

När man har den kan allt det andra komma med på köpet: de nakna människorna, det enorma smörgåsbordet med sill och köttbullar i högsätet, allt på den där långa semestern, när sommaren visar sig från sin bästa sida. Och se där! Sverige är serverat. I ett rött litet nötskal med vita knutar.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag har tänkt på det där en del, speciellt som jag har umgåtts så mycket med mina invadrarelever och deras föräldrar (inte privat hemma utan genom skolan) och kommit fram till att för mig är det viktigast att kunna språket - koderna - hur man gör, lever, tänker... Kulturen; vad som går an och att känna sig hemma med en massa sammanhang.
Så mycket krångligheter som trasslat till tillvaron för dem som inte kan koderna... Vacker natur finns på fler ställen. Även ljusa sommarnätter, men det där andra ...

För mig hägrade ett liv utomlands, och fanns inom räckhåll nör jag var ung, men jag är himla nöjd med hur det blev.

tant Hannele sa...

många invandrare är rädda för vår natur och skog, de har helt annan erfarenhet, inte alltid simkunniga heller (min filippinska vän var rädd för fjärilar, daggmaskar...)

Klimakteriehäxan sa...

Alla platser/länder har väl sin charm, det gäller bara att upptäcka den! Samt glädjas åt att man samtidigt kan uppskatta det man har hemmavid.

Musikanta sa...

Jag älskar Sverige och skulle aldrig kunna tänka mig att flytta utomlands även om jag fick det bättre ekonomiskt. Det är ju här man har sitt nätverk och här ute på bondvischan är det lugnt och skönt utan huliganer eller rusningstrafik.Tänker ibland på hur bra de flesta kvinnor också har det i vårt land där man (åtminstone i min ålder) blir betraktad som människa och inte som en handelsvara.
Ingrid