torsdag, november 19, 2015

Vad heter han när hjärtat väljer?

Pojkvän.
Vad blir det för bild som poppar upp i ditt huvud när du hör ordet?
En lätt finnig och fjunig 17-åring med stora fötter, oproportionerlig näsa och lite rädda ögon?
Eller en riktigt cool typ, med tajta jeans, dyr skinnjacka och kanske en mössa neddragen till ögonbrynen? Men åldern då? Obestämbar? OK, men inte över 30, va?

Det kallas för fördomar. Eftersom jag numera fått lära mig att en pojkvän kan vara i full färd med att arrangera sitt 70-årskalas, medan hans kvinna faktiskt är ett par år äldre.
Eller så har hon nyss fyllt 50 och efter viss tvekan bjudit med pojkvännen, 52, för att träffa släkten, som hittills levt i den fasta förvissningen att hon inte var särskilt road av manligt sällskap, i alla fall inte efter skilsmässan för ett par år sedan.

Faktum är att pojkvän, det är precis vad de här damerna i min bekantskapskrets talar om när de refererar till männen som vunnit deras hjärtan. Och jag måste medge, att jag inledningsvis kände mig lite häpen, för att så småningom tycka att det var lite gulligt. Men vad hände med "min karl", "min oäkta hälft", "mannen i mitt liv" eller rent av "fästmannen"? För att inte tala om "skatt", den variant på "älskling" som man skulle kunna låna från danskarna. Ifall man nu tvekar att slå till med självaste ä-ordet.

Fast det är klart: något alldeles adekvat ord för förälskade, ogifta, 70-åringar verkar inte finnas i svenska språket. Jag har dock inte lyckats klura ut om männen i fråga, oklart om de känner sig som "pojkar", kallar sin hjärtas dam för "flickvän".
Dags för språkförnyarna att rycka in, kan jag tycka. Kunde vi komma fram till "snippa", "särbo" och "hen" borde det väl inte vara omöjligt att hitta en bra etikett för lätt åldrade "pojkvänner". Och deras "flickvänner", självklart ...

Även om huvudsaken naturligtvis är att kontrahenterna är glada och lyckliga, vad de än må kallas, vilket ord än hjärtat väljer. Vem vet, en vacker dag blir de kanske "man" och "hustru" eller "make" och "maka"! Alla gillar ju historier med lyckliga slut!

Copyright Klimakteriehäxan

9 kommentarer:

  1. Tjejkväll skrev Nordea på inbjudan - som skulle handla om pensioner...!!

    Och jag tycker om att kalla min svärdotter för fru L, för det heter jag med :)

    /tant Hannele

    SvaraRadera
  2. P.S.
    Min svärfars 80-åriga fru blev jättearg på mig när jag presenterade henne som min svärfars älskarinna... rekommendera inte det.

    SvaraRadera
  3. P.P.S.
    Livskamrat sa man på 1970-talet ♥

    SvaraRadera
  4. Anonym8:40 fm

    Partner brukar passa bra.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  5. Livskamrat tycker jag är ett bra ord. Fast om man nyss träffats, kanske det inte är helt adekvat."Gubbe" säger en del, i alla åldrar - det låter väl inte så kul. / Britt

    SvaraRadera
  6. Kulsprutan - partner har ju den fördelen att det är ett helt könsneutralt ord. Låter liksom "stadigare" än "pojkvän", inte sant?
    Britt - håller med!

    SvaraRadera
  7. Hannele - "älskarinna" och "älskare" borde ju vara toppen, men missuppfattas nog lätt ... :-D

    SvaraRadera
  8. En änkeman, och nybliven pensionär, i min bekantskapskrets berättade för mig att han brukade hänga med en dam.
    Alla sätt är bra utom de tråkiga - och till de tråkiga tycker jag konstruktioner som tycks på oss hör. Det blir roligare och mer fantasifullt, när man lämnar de språkliga uppfinningarna till var och en.
    Margaretha

    SvaraRadera
  9. Själv avvaktar jag spänt: kommer också 80-årskalaset att hållas för "pojkvännen"? :-D

    SvaraRadera