söndag, februari 21, 2016

Kulsprutan har tystnat

Klimakteriehäxan har förlorat sin förmodligen allra trognaste läsare och följare. Signaturen "Kulsprutan" kommer inte att dyka upp i kommentarsspalten igen. Hon, som egentligen hette Maud, avled i veckan. Cancer. Förstås, höll jag på att tillägga.

Vi hade känt varandra väldigt länge, eftersom Mauds lillasyster Lena i åratal var min allra bästa vän. Men när Lena drabbades av en obeveklig cancer och dog "ärvde" vi liksom varandra, Maud och jag. Så en dag för många år sedan upptäckte hon min blogg, jag minns inte hur, men jag minns hennes första kommentar: Jag skulle stryka en jättehög med skjortor men det blir aldrig av för jag bara läser dina blogginlägg, ett efter ett, kan inte sluta!

Sedan den dagen ingick Klimakteriehäxan i hennes morgonrutiner, lika säkert som den första kaffekoppen. Maud bodde sedan många år på Mallorca, älskade att resa, längtade ibland till sin barndoms Dalarna, älskade härliga fester, sin trädgård, böcker, sina hundar och förstås sin brittiske make Richard så länge han fanns vid hennes sida  även han ett offer för cancer.

Maud hade många strängar på sin lyra. I Sverige jobbade hon bland annat som filmscripta (Åsa-Nisse!) efter Barlock-institutet. Hon utbildade sig till inredningsarkitekt. Hon botade sin flygrädsla genom att ta cert. Hon var en sann språkbegåvning: infödda engelsmän och spanjorer hörde ingen "svensk brytning" när Maud pratade.

Modersmålet värnade hon energiskt om, vi var kollegor i språkpolisernas förbund. Det märktes ibland i kommentarerna på bloggen, synpunkter och reflexioner som alltid var välformulerade, som slog huvudet på spiken, som också var tydliga bevis på skribentens härliga humor. Vid flera tillfällen föreslog jag att hon skulle bli bloggare själv, men hon tände inte riktigt på idén.

Nu har "Kulsprutan" avlossat sin sista salva. Både vännen Maud och hennes alter ego blir saknade, såväl i bloggvärlden som IRL. Det blir tyst.
Hon gillade det Povel Ramel-citat som alltid följer med mina e-brev: Det bor en solkatt i varje skärva. Men ibland blir det långt mellan solkatterna. Kanske kan man hänga på ett: Det var i alla fall roligt så länge det varade!
Hej då Kulsprutan! Vila i frid Maud!

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Musikanta sa...

Alltid ledsamt när människor i ungefär samma ålder som man själv går bort. I synnerhet om man har känt och varit vän med dem som du har varit med Kulsprutan alias Maud. Jag har ju hört Bloggblad berätta lite om henne eftersom hon har varit och hälsat på på Mallorca ett par gånger. Jag brukar alltid läsa hennes kommentarer både hos dig och Bloggblad.
Kul att få bakgrund till e-post citatet!
Ingrid

Klimakteriehäxan sa...

Mer bakgrund till citatet får du här: http://klimakteriehaxan.blogspot.se/2016/02/lordagstema-citat.html

Bloggblad sa...

Jag håller just på att smälte det väntade beskedet. Hoppades ju på att få höra: hemma från sjukhuset...
Det kommer nog en liten minnesruna från mig med.

♥ Hanneles bibliotek sa...

ledsamt när vänner försvinner.

lavendia sa...

Sorgligt när man blir av med vänner.
Ser att ingen prickat rätt på skålen, helt säkert iallafall. / Britt