måndag, februari 22, 2016

Tack för varma vintervantar!

Maria Erika Olofsdotter Kruuka dök plötsligt upp på min datorskärm, oombedd.
Vem, vad och varför, det måste man ju fråga sig när kvinnan i fråga uppenbarligen är en viktig person som man borde känna till. Det är inte vem som helst som föräras en egen doodle av Google!

Svaret kommer förstås direkt. Detta handlar om den kvinna som skapade Lovikkavanten, en sak som räddat många fingrar från förfrysning.
Maria Erika föddes i Pajala men flyttade till byn Lovikka när hon gifte sig. Paret fick åtta barn och behövde förstärka hushållskassan. Hemslöjd blev lösningen.

Vanttillverkningen satte igång på allvar kring sekelskiftet och på 30-talet stickade så gott som vartenda fruntimmer i Tornedalen vantar för avsalu. Då hade modellen förfinats från att bara vara varm till att också ha en broderad mudd och den typiska hängande tofsen.

Vi är många som knåpat ihop egna vintervantar efter den där klassiska modellen. Den är fortfarande flitigt använd, trots att nutidens vinterhuttrare inte har en aning om att de har Maria Erika att tacka. Idag skulle hon ha fyllt 150 år. Hon dog 1952.

Lite sent att komma med det där tacket nu, fast bättre sent än aldrig ... men här har vi ännu ett exempel på hur traditionell kvinnokraft och kreativitet sällan får den ära och berömmelse den gör sig förtjänt av. För erkänn: du hade inte heller en aning?!?!

Mina lovikkavantar är nog inte av högsta kvalitet men varma ändå. De jag själv stickade en gång, i vit-och-ljusblå-melerat ullgarn, hittar jag inte!
Copyright Klimakteriehäxan

13 kommentarer:

  1. Tänk så många slöjdare, oftast anonyma, vi har att tacka för så mycket!
    Har du lagt märke till att på den här sortens illustrationer håller oftast stickerskan stickorna som om det vore en slagruta - undrar om det är en karl som tecknat.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Jag erkänner, fast jag visste att det var en kvinna med många barn i Lovikka. Och att sedan kvinnor på bygden stickade och lade till egna mönster på skaften.
    Jag har stickat några under årens lopp. Och för något år sedan frågade mitt tonåriga barnbarn om inte jag kunde sticka ett par. Så de är fortfarande gångbara. / Britt

    SvaraRadera
  3. Margaretha - hade inte tänkt på det men du har rätt! Fast den som skapat doodlen är kvinna. Heter lydia Nichols.

    SvaraRadera
  4. Britt - det kan väl aldrig bli omodernt att motarbeta förfrysning!!!

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  7. Fin kvinnokraft! Jag tappar alltid en... även mina snygga dyra (?) Gudrun Sjödéns, nu duger såna där tio kronors...

    SvaraRadera
  8. Varje gång jag skriver kommentarer i mobilen kommer de upp dubbelt!

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Men Hannele - är de 10kronors verkligen varma som riktiga lovikkavantar???

    SvaraRadera
  11. Klimakteriehäxan, jag bor ju i det varma Göteborg (nya irländska regnkappan är ullfodrad), i Sälen hade jag jag äkta pälshandskar... hittat i mina gömmor.

    SvaraRadera
  12. Kom ihåg att jag hett önskade mig ett par Lovikkavantar i julklapp när jag var 10 år och min lycka när jag fick ett par!
    Ingrid

    SvaraRadera
  13. Musikanta - visst, det var viktigt att ha Lovikkavantar! Om de var äkta vet jag förstås inte ...

    SvaraRadera