fredag, februari 19, 2016

Varför läser du det här?

Riktigt svårt blir det att få till något bra svar på Bokbloggsjerkan denna gång. Samtidigt är frågorna, som kommer från Carola, av största intresse för oss som envisas med att blogga vidare  i mitt fall är jag inne på tolfte året, med snart 3800 inlägg på bloggen.

Så här lyder frågan, eller frågorna, för det är flera spörsmål i ett:
Hur interagerar du med dina läsare, lockar till dig nya och får de befintliga läsarna att fortsätta läsa bloggen? Och vad det är som driver dig till att blogga och hur mycket du tänker på dina läsare när du bloggar?

Jag väljer att börja i slutet. Det som driver mig att blogga är helt enkelt det att jag tycker det är så roligt att skriva. Håller nästan alltid ett öga öppet för möjliga bloggämnen, har alltid kameran i fickan eller väskan. Tänker att saker som får mig att reagera bör kunna intressera fler. Och så är det ju faktiskt väldigt ofta!

Men hur mycket tänker jag på läsarna när jag bloggar? Inte så mycket, faktiskt. Jo visst kan jag tänka att "det här kommer X definitivt att kommentera" eller"nu får jag snart ett mail från Y om det här". Fast mer lutar jag mig trots allt mot mig själv, jag skulle inte kunna skriva om saker jag själv inte bryr mig ett skvatt om, på något plan, stort eller smått, allvarligt eller lättsamt. Dock försöker jag att inte skriva särskilt långt, men ibland rinner bokstäverna bara iväg ... och så tror jag att det är bra att uppdatera ganska ofta. Själv lägger jag ut något nytt nästan dagligen.

Hur interagerar jag med läsarna? Jag försöker alltid svara på kommentarer, ibland i klump, ibland separat. Den som mailar kan också räkna med svar. Mycket mer blir det väl inte, om man bortser från att man ibland träffar en bloggläsare IRL vilket är väldigt roligt när det händer.

Locka nya och behålla de gamla? Jag sparade alltså det svåraste till sist. Någon "lärobok" i ämnet känner jag inte till. Mun-mot-mun-metoden får man sätta sitt hopp till. Ämnesvalet betyder naturligtvis en del. Ibland länkar jag till bloggen från Facebook och Twitter, med varierande (men sällan överväldigande) resultat. Genom mina böcker kan jag hitta en och annan som fortsätter läsa fast då i bloggform.

Underligt nog tycker jag mig kunna konstatera att majoriteten av mina bloggläsare är personer jag inte känner. Några har dock blivit nya vänner genom bloggen. Bland släkt och vänner är det väldigt få som följer Klimakteriehäxan, trots att de skulle kunna snappa upp en hel del om mig, mitt liv, min vardag den vägen. Eller så är det inte underligt alls, de kanske får nog av mig ändå?

Copyright Klimakteriehäxan

PS Inser plötsligt att exakt samma fråga, ordagrant, var jerkans ämne den 20 mars i fjol ... och så här svarade jag då!

16 kommentarer:

Hanneles bibliotek sa...

skriva, visst är det roligt, själv går jag inte utanför dörren med min lilla kamera :)
Svara på kommentarer är artigt - och trevligt. Jag kan inte anpassa mej direkt, skriver sånt jag själv tycker är intressant. Några har jag träffat i verkliga livet - efter jag börjat blogga.

♥ Hanneles bibliotek sa...

P.S.
skrev väl att jag alltid har min lilla kamera med mig ♥

em sa...

Som bloggläsare skyr jag bloggare som nästan slår knut på sig själva för att få många läsare (och kommentarer) — det vill säga som jag uppfattar som publikfriare, helt säker på att de är det, kan jag ju inte vara.
Det som, i mina ögon, gör en blogg intressant är ju om jag lär mig något nytt, eller om den får mig att se något från en ny vinkel.
Det bästa är ju att jag väljer fritt bland bloggarna, slutar jag läsa en blogg sårar jag ingen — om jag inte basunerar ut att jag slutar därför att jag inte gillar vad som skrivs — eller, vilket är vanligare, att jag finner den ointressant.
Margaretha

Henrik Johansson sa...

Jag trodde också att det skulle vara mest vänner och bekanta som läste min blogg, men det är kul att det inte är så.

Madde sa...

Har alltid kamera med mig men tyvärr så glömmer jag hela tiden att fota! Måste bli bättre på det :)

Monika sa...

Jag tror inte heller på det där att försöka gissa vad en eventuell läsare vill ha. På min blogg skriver jag hur och vad jag vill :) Jag tror inte vare sig släkt eller vänner läser min blogg, de läser knappt böcker ;)

Johannas deckarhörna sa...

Visst är det trevligt att ha många läsare. Men det är också viktigt att trivas med och ha nöje av sin blogg. Det gäller att inte tappa bort sig själv på vägen :)

Boklysten sa...

Man skriver nog mest åt sig själv och det blir ju också bäst så.

Lena sa...

Det är faktiskt likadant med mig. Nästan inga av mina släktingar och vänner följer och kommenterar mina blogginlägg.

Ewa K sa...

Kom helt omotiverat att tänka på en väninna som inte tycker att jag ska blogga så mycket eller över huvudtaget inte vara så mycket på internet. Men jag gillar att blogga och jag gillar att läsa andra bloggar, företrädesvis bokbloggar. Tror att många med mig skriver under på att man mår bra av att blogga.

Vargnatt sa...

Jag skulle nog inte kunna hålla igång bloggen om jag fastnade i att fundera vad som lockar läsare till min blogg, utan jag skriver om det känner för och är ärlig, de som hittar dit och stannar är dock självklart guld värda!

Åsa C sa...

Många goda tankar. Måste själv verkligen försöka bli bättre på att svara på kommentarer, en prioriteringsfråga kanske... :)
Trevlig helg!

Lotten sa...

Jag har inte lyckats lista ut hur läsarna hittar hit. Om Facebook spelar någon roll t.ex...

Marie Eggimann sa...

Det kunde vara skoj att veta vilka som läser bloggen men jag tror det är mest andra bokbloggare.

Klimakteriehäxan sa...

Ja kanske är det så - att vi som gillar och bloggar om böcker läser varandra. Men inget ont i det, eller hur? Gemensamma intressen är ingen dålig grund att bygga relationer på! Gäller nog i bloggvärlden också! Intressant att fler än jag upplever att nära och kära är relativt ointresserade. Det är hur som helst "kulfaktorn" som räknas och så länge vi har roligt när vi bloggar - så fortsätter vi helt enkelt!

Musikanta sa...

Knappast några av mina närmaste släktingar, förutom yngsta dottern, läser min blogg, vilket jag tycker är ganska konstigt. Hade någon av dem drivit en egen blogg skulle jag givetvis gått in och läst den.

Jag skriver också mest för att det är roligt och för att dokumentera livet i allmänhet. Fint att kunna se tillbaka och följa barnbarnens utveckling, både med inlägg och bilder. Jag själv skulle tyckt att det hade varit väldigt roligt om mina föräldrar eller mor- eller farföräldrar hade skrivit dagböcker om sitt liv. När man var ung hade man ju inget som helst intresse av hur deras liv hade sett ut. Jag vet egentligen ingenting om dem före det att jag kom till världen. Det finns också väldigt få foton.

Sen tycker jag att det är roligt om läsarna kommer med egna kommentarer så det kanske blir en diskussion istället för att bara hålla med mig, som många gör. Själv svarar jag alltid på kommentarerna, det tycker jag hör till ren artighet.

När man skriver håller man också igång hjärnverksamheten - tror det är viktigt, framför allt i min ålder. Man tvingas att formulera sig, att leta synonymer etc. etc. Sen är det ju bara ett stort plus om någon annan tycker om att läsa det man skriver...
Ingrid