lördag, februari 06, 2016

När städning blir dödligt allvar

Det kallas för dödsstädning.
Något som folk som fyllt 50 ofta tänker på, och som 60-plussare inte sällan frenetiskt ägnar sig åt – även om projektet aldrig blir slutfört.

Insikten att livet inte varar för evigt, i kombination med anhopningen av prylar, utlöser utan förvarning en sorts panik, om än av mildare sort. Det är plötsligt glasklart: en dag blir Någon tvungen att ta hand om allt detta. Stackars denne Någon, stackars människa! Jag borde ta tag i saken, själv, och göra det NU. Rensa!
Så står du där inför hyllorna, lådorna, skåpen, skrymslena som under åren fyllts på /.../

Ny krönika i dag på News55, om ett skede i livet som de flesta verkar hamna i. Du läser hela texten här. Kommentera gärna, dela väldigt gärna vidare på sociala medier!

Copyright Klimakteriehäxan

5 kommentarer:

Hannele på Hisingen sa...

Min 83-åriga mor rensar, ger oss små saker... som tillhör kanske oss (och inte till hennes makes barn). Mina egna barn är oroliga över vad de ska göra med alla mina böcker ♥ Själv tänker jag att jag har väl tjugo år på mej att läsa...

lavendia sa...

Faktiskt inget jag tänker på så mycket, fast jag har väninnor som gör det.
Så länge vi får plats och bor där vi bor, tycker jag inte att jag behöver bry mig. Den dagen jag inte finns mer så kommer alla mina minnen kastas. Men då är jag ju inte där. / Britt

Tove Olberg sa...

Ja, du Aina --- livet pågår så länge det finns och så en tid därefter för de vi lämnar...

Gunnel sa...

Jag skulle aldrig kunna "dödsstäda". När jag då hade velat ha en pryl och började leta efter den skulle jag komma på att den låg på tippen. Hemska tanke! Jag vill ha en massa saker som jag kan rota genom när jag får en idé om något kul jag ska göra. Dessutom gillar jag gamla saker och har inte hjärta att göra mig av med dem. Nu har vi visserligen gott om plats i huset, men i annat fall finns det förråd att hyra. Samla mera, är mitt motto! Det finns städfirmor som livnär sig på att "dödsstäda" så det bekymrar inte mig alls. Ha en fin vecka.

Klimakteriehäxan sa...

Själv börjar jag i nåt litet hörn, är superenergisk i en halvtimme - för att sen mattas av och till sist totalruttna på uppgiften ... så jag lär aldrig bli färdig. Oavsett hur länge jag lever.