Det har hänt att en
inredningsdetalj jag råkar vara väldigt förtjust i presenterats som något av
det svenskaste som finns.
Trasmattan.
Den där skapelsen i
vilken det gick att spåra den gamla sommarklänningen, förklädet från
skolkökslektionerna, favoritbyxorna som till sist sprack i alla sömmar. Det var
återvinning i ordets sanna bemärkelse: man klippte och nystade trasor som till
sist blev till berg, och sedan var det bara att sätta i gång i vävstolen.
Låter det som forntiden?
Ja, nog är det länge sedan. Farmor var den som invigde mig i vävningens
hemligheter och fick mig att fatta dess charm. Att sedan trasvävar växer snabbt
gör att man tycker sig få lön för mödan. (forts)
Det där med randiga minnen som man faktiskt kan älska går naturligtvis att förlöjliga. Men där passar ett citat ur Johan Ludvig Runebergs "Fänrik Ståls sägner" in. Han skriver om Lotta Svärd att "något tålte hon skrattas åt, men mera hedras ändå". Precis som våra trasmattor.
Läs hela min text om hur vi minns vår historia och hur vi tvingas konstatera att det som en gång var livsnödvändiga produkter i ett levande hantverk nu knappast ens hittar köpare på loppis. Du hittar krönikan på News55. Kommentera gärna, dela vidare!
Copyright Klimakteriehäxan
Det där med randiga minnen som man faktiskt kan älska går naturligtvis att förlöjliga. Men där passar ett citat ur Johan Ludvig Runebergs "Fänrik Ståls sägner" in. Han skriver om Lotta Svärd att "något tålte hon skrattas åt, men mera hedras ändå". Precis som våra trasmattor.
Läs hela min text om hur vi minns vår historia och hur vi tvingas konstatera att det som en gång var livsnödvändiga produkter i ett levande hantverk nu knappast ens hittar köpare på loppis. Du hittar krönikan på News55. Kommentera gärna, dela vidare!
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Jag gillar dem också, trasmattorna alltså.
SvaraRaderaannars är jag trendig, före min tid men nu
SvaraRaderajag har lämnat bort nästan alla mina...
(i Finland finns/fanns i storstäder massor med matt-tvätta-bryggor, i Helsingfors, fast nu byggs det inga nya:
http://gamla.hbl.fi/nyheter/2012-08-03/mattbryggorna-far-anvandas-tills-de-murknar-bort
Det var också min farmor som lärde mig att väva. Dock inte att sätta upp någon väv, det hade hon och farfar fixat när jag kom dit. Så det blev inte något vävt sedan.
SvaraRaderaVi hade trasmattor på landet när jag växte upp och jag tror det var ett förfärligt jobb att tvätta dem. De blev fort väldigt smutsiga. I mitt barndomshem för övrigt fanns inga och jag har heller aldrig haft några hemma.
Ingrid
(i moderna lägenheter har vi inte kalla golv)
SvaraRaderaJag tycker att det är charmig med sådana mattor... sparade två från en bekant... Tänkte även att lära mig väva... :-)
SvaraRaderaHälsningar Halina
Hannele - alla bor inte i moderna lägenheter ...
SvaraRaderaIngrid - du verkar ha klarat dig ändå! Fast du missat en charmig inredningsdetalj!
Halina - det ÄR roligt att väva!