måndag, maj 15, 2017

Tre pojkar som rört mitt hjärta

Berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar!
Jag efterkommer gärna Lyrans uppmaning till Tematrio. Och jag gör det med tre böcker som ingen kan undgå att påverkas av. Huvudpersonerna, pojkar eller unga män, har det tufft utan att själva ha en aning om varför.

Vi pratar väl numera ganska öppet om mobbning, även om vi inte alltid hanterar det särskilt bra. Men en sak har vi nog alla förstått: den som ständigt hackas på, skrattas åt, ideligen förlöjligas, den får skador för resten av livet.

Den som reser sig ur ett sådant underläge är värd all aktning. Därför blir man så lycklig när Charlie, huvudpersonen i "Blommor till Algernon" (Flowers for Algernon) av Daniel Keyes, får hjälp och så småningom kan klara sig själv, ja till och med klara sig bättre än andra som aldrig haft det motigt.

Berättelsen är direkt drabbande, vill jag påstå. Och jag tänker inte berätta hur den slutar, för det ska ni inte veta när ni nu rusar till bokhandel eller bibliotek för att hitta ert eget exemplar!

Mina övriga exempel är också tycka-synd-om-historier, först från Irland. Där sitter på ett kallt köksgolv en liten pojke i en papplåda och tittar på sin mamma som stökar runt. Mamman vägrar att lämna bort sin handikappade son eftersom hon ser hur intelligenta ögon han har. Och det trots att hon redan hade nio barn. Hon skulle komma att föda ytterligare tolv ...

Hon hade rätt. Christy Brown växte upp och skrev, med sin vänstra fot, sin egen historia: "Min vänstra fot" (Down All the Days). Boken blev en succé som riktade ljuset mot cp-skadade. Brown målade också, och hans livshistoria blev en internationell framgång. Jag avslöjar inte slutet här heller!

Mitt tredje och sista exempel skrevs också på engelska: "Den besynnerliga händelsen med hunden om natten" (The Curious Incident With the Dog in the Nighttime) av Mark Haddon gav mig plötsligt en aning om hur en autistisk människa har det.

Christopher är femton år och hans föräldrar flyttar isär. Hans värld ställs på ända, inte som för vilket skilsmässobarn som helst. För han måste ha ordning och reda, in i minsta detalj. Han kan räkna upp alla länder i världen, kan alla primtal till 7057. Men man får inte ta i honom, inte röra hans kropp.

Alla dessa tre romaner har också dramatiserats, de första två som film, den tredje som teaterpjäs. 
Och den som inte tar intryck av grabbarnas öden måste ha ett hjärta av sten. Mitt har de rört, alla tre.

Copyright Klimakteriehäxan

11 kommentarer:

Boklysten sa...

Har inte läst någon av de här böckerna. Tack för tips!

♥ Hanneles bokparadis sa...

gamla godingar, blir nyfiken

Robert W sa...

Autism är märkligt.

Midnattsord sa...

De två första var helt nya för mig men låter onekligen både intressanta och fascinerande. Mark Haddons bok var verkligen en fantastisk bok som berörde mig starkt.

Mrs Calloway sa...

har inte läst någon av dem, men Mark Haddons bok känner jag till

Sanna sa...

Haddon är genial! Men jag läser den inte alls som tycka-synd om, tvärtom. Huvudpersonen är ju en hjälte som agerar aktivt och utnyttjar sina specialegenskaper på ett smart sätt. Han bemästrar sina begränsningar för att klara en utmaning. Jag älskar den!

Klimakteriehäxan sa...

Sanna - håller med, tycka-synd-om-etiketten flyttar de här pojkarna på. Men startpositionen är usel, för alla tre!

Helena Andersson sa...

Mark Haddons bok funderade jag faktiskt på till min egen trio, men sen blev det att jag valde annat.

Lyrans Noblesser sa...

Haddons bok har jag läst och verkligen gillat. Jag blev nyfiken på båda de andra.

Åsa C sa...

Inte läst någon av dessa, men verkar intressanta alla tre. Tack för tipsen!

Maria sa...

Inga jag läst, Haddons bok verkar vara något för mig.