Kända och okända djur

Pang! Du är död! Så lyder den koncisa sammanfattningen av mitt liv tillsammans med insekter. Jag gillar dem alltså inte, även om jag vet att de i princip har en roll att spela i det stora sammanhanget. Helst vill jag slippa dem helt och hållet.

Nu dyker de ändå upp här, eftersom Ugglan & boken valt spindlar, småkryp och insekter som tema för tisdagstrion denna gång.

"Flugornas herre" (Lord of the Flies) av William Golding är en klassiker. Engelska skolpojkar är ombord på ett flygplan som kraschar, de tar sig till en ö och där får de klara sig så gott det går. Otäck, som jag minns det, fast åren gått sedan jag stiftade bekantskap med historien. Den blev Goldings genombrott som författare.

"Ur kackerlackors levnad" av Inger Alfvén handlar om fyra svenskar som ska förverkliga sina drömmar ombord på en båt i Karibien. Det blir ingen semester i paradiset. Den romanen läste jag också för länge sedan, mot alla odds: jag har bott ihop med dessa vidriga djur och avskyr dem intensivt. Kan inte se dem i ens ett ögonblicks förmildrande ljus och att de nämns i en boktitel får mig också att backa!

"Hur mycket blåst klarar en fluga?" är skriven av Lars Åke Janzon, som fram till sin pensionering var jourhavande biolog och förste intendent på Nordiska Museet. Här svarar han på frågor skriftligt. Det han inte vet om kryp är inte värt att ens fundera över.

För att inte bara lyfta fram de obehagligaste insekterna vill jag också påminna om "Okända djur", en härlig låt från 50-talet med text av Beppe Wolgers och musik av Olle Adolphson, som också framförde den. Passar extra bra så här års dessutom! "Okända djur" heter den, och ni har alla hört den.

På dom första löv som singlar sitter
smådjur och det hörs ett evigt fnitter.
Dom håller fast i lövens kanter
i vindens kast och dom flesta är tanter.
Men annars skulle löven inte gunga.
Dom fnittrar mycket men kan inte sjunga.

När det våta regnet faller hoppar
smådjur upp på alla vattendroppar.
Dom sticker hål--- på dropparna hinna
och säger: "Skål!" och blir småningom stinna.
Men annars skulle regnet inte plaska.
Dom heter pluver, kommer från Alaska.

Du tror inte på det här, eller hur?
Men visan handlar om okända djur.
Många är långa och svåra att fånga,
många syns inte men finns ändå!
Många är gula och fula och gröna och sköna
och röda eller blå.
Många är stora som hus eller så,
men dom flesta är små ,
mycket små, mycket små.

Nej, jag slår trots allt inte ihjäl allt smått som flyger och far. Detta kryp, en
allmän bastardsvärmare, nöjde jag mig med att fotografera för några år sedan.
En riktig snygging, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan (och Beppe W förstås)