fredag, september 11, 2020

Vad heter jag egentligen?

Helgen är nästan här och solen skiner, men jag tror att det är färdigbadat för säsongen, för nätterna är kalla och vattnet har nog tappat rätt många grader, är jag rädd. Ska snart sätta mig i bilen för att åka till Barndomslandet, men tycker att jag hinner svara på de fem fredagsfrågorna hos Elisa Matilda ändå.
  1. Har du eller har haft något smeknamn? Nej. En äldre kollega försökte göra om mig till "Lillan" när jag var den yngsta fast anställda medarbetaren på Expressen, men det bet inte. Vilket jag nog är rätt glad för, även om det inte var illa menat.
  2. Har du velat heta något annat? O ja. Fast oklart vad. Tror att jag fick mitt namn eftersom en lärare, som båda mina föräldrar hade haft i skolan och beundrade, hade en dotter med "mitt" namn.
  3. Vet du vad ditt namn betyder? Det är av finskt ursprung och betyder ungefär "för alltid" eller "den enda".
  4. Finns det något namn som går igen i din släkt? Linnéa och Kristina går det att hitta ett antal. På herrsidan Lars.
  5. Matchar ett namn personligheten? Ibland men långt ifrån alltid. Fast en nyfödd som, kvar i mammans mage, bestämt skulle få heta förslagsvis Erik kan mycket väl se ut som en typisk Oskar när han kommit ut ... vad det nu kan bero på?
Copyright Klimakteriehäxan

18 kommentarer:

  1. Superintressant med namn. Både på människor och platser. Hur man tänkte och varför.
    Jag var enda barnet, kanske därför jag fick mitt namn Gerd (gåva).
    Så ditt namn är finskt! Ny kunskap för mig. Annars känner jag flera "Ainor".

    SvaraRadera
    Svar
    1. De flesta som heter Aina är födda före 1930! Men det påstås komma tillbaka. Vet inte vad jag ska tro om den saken.

      Radera
  2. jo, när du säger det så låter namnet finskt... adverb "alltid", men Ainas etymologi: vv turkiska aynasız, "utan spegel" eller ett japanskt förnamn...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Icke att förglömma betydelsen "polis" på s k Rinkeby-svenska. Turkisk kollega har sagt att det betyder just spegel hos dem.

      Radera
  3. Visst är det spännande med namn! Ibland väljer man ju ett namn till ett barn bara för att det är fint, men ibland finns det en mer speciell anledning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ville att mina barn skulle vara lättstavade och lätta att uttala oavset vilket språk som talades. Funkar!

      Radera
  4. Att uppkalla ett barn efter en lärare har jag aldrig hört förut. Min lärarinna på lågstadiet hette Stina-Kajsa, men det var inget namn jag funderade på till mina döttrar ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Efter lärarens dotter, alltså. Dubbelnamn är inte så vanliga i dag, fast såväl Stina som Kajsa tycker jag är rätt trevliga namn!

      Radera
  5. Spännande med namn. När vi valt namn till vår son sa en av mina arbetskamrater: "Neej, det kan han inte heta! Jag känner en gammal grinig gubbe som heter det!" Jag kände inte gubben, så sonen fick det namn vi valt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland är det förvisso så: ett namn förknippas med någon man ogillar. Inte bra!!!

      Radera
  6. "Lillan" är som "Gumman" - usch! Bra att det smeknamnet inte fastnade.
    Tycker ditt namn är kort och koncist samt sällsynt här i Sverige, vilket jag gillar. Och namnets betydelse passar ju perfekt in på dig tycker jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har i a f inte tänkt byta ... fast man kan ju det, numera.

      Radera
  7. jag förebrådde mina föräldrar de namn jag fått. det fanns inga förmildrande omständigheter. jag vägrar tro att jag som baby såg ut som Evy Monika. jag tror att de bestämt namnet innan jag kom och sedan glömde att se efter ordentligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Evy Monika är faktiskt lite svårsmält! :-D

      Radera
  8. Så spännande att du har ett finskt namn, Aina om jag förstår det rätt. Enligt mitt finska språköra betyder Aina alltid medan Aino betyder enda.
    Lätt att uttala på vilken språk som helst, fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast efternamnet ger folk problem ... när jag bodde i Latinamerika kallade jag mig för Kristina Gonzales när jag ringde. Det visste alla hur det uttalades, och mina vänner visste också att det var jag under pseudonym ...

      Radera
  9. Min yngsta dotter heter Åsa, ett namn som jag hade bestämt mig för innan hon föddes. Det var ett mycket ovanligt namn när jag växte upp och en äldre flicka som jag beundrade mycket hette så. Jag ångrar det idag för det är hopplöst med å, ä och ö utomlands. Hade hon fått heta Clarissa som mitt yngsta barnbarn hade det varit lättare :-). Aina måste väl platsa överallt.
    Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men Åsa är ändå ett fint namn tycker jag!

      Radera