Denna gång hämtar jag veckans mening ur Astrid Lindgrens "Krigsdagböcker", som jag så länge tänkt läsa och nu äntligen öppnat.
Hon skrev detta i sin dagbok den 1 september 1939, samma dag som det blev krig i Europa, och jag skulle kunna tänka mig att hon postumt applicerar samma tanke på dagens värld:
Gud hjälpe vår arma av vanvett slagna planet.
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Det är bara att konstatera att vanvett funnits i alla tider. Även om vi bett Gud om hjälp.
SvaraRaderaVår planet har nog hämtat sig något under pandemin, men sen?
Ja man undrar - det blir en ny sorts "efterkrigstid", tror jag.
RaderaJa det gäller nog i alla tider tyvärr. Men en poetiskt vacker mening!
SvaraRadera(PS. Jag tror bestämt att du glömde lämna en länk i kommentaren på min blogg.)
Och hon var bara 30+ när hon skrev så fina meningar!
RaderaTack för tänkvärt "citat" och fint boktips. Visste inte om denna bok. Eller kanske är det fler....
SvaraRaderaJag har gått och väntat på pocketupplagan, men inser att den aldrig kommer p g a illustrationerna - många faksimiler exempelvis. Har inte kommit så långt än, men jag tycker mig få en annan sorts blick på kris och krig som det såg ut för 80 år sen.
RaderaJa tyvärr är nog den här meningen alltid aktuell så länge människan vandrar på jorden. Det var en riktigt bra mening! :)
SvaraRaderaJa Astrid var en genomklok tant redan som 30-åring.
RaderaAntingen var Astrid Lindgren före sin tid, eller så upprepas allting, inklusive pandemier och inte minst krig i olika världsdelar.
SvaraRaderaBåde-och, kanske?
RaderaJag kan verkligen höra henne säga de orden.
SvaraRaderaInstämmer!
RaderaJa, den passar för tiden. Då liksom nu. Det är som om man önskar någon kunde väcka en från en konstig dröm... men det är ju på riktigt.
SvaraRaderaVisst är det trist att den meningen, från 80 år tillbaka i tiden, känns helt aktuell ...
Radera