Det händer, svarar jag. Och vill ge ett par exempel på klassiker som jag tycker håller – det är inte alltid de gör det, är jag rädd, vilket kan bero på texten/storyn eller läsaren, det varierar nog.
Men "Spionen som kom in från kylan" (The Spy Who Came in from the Cold) tyckte jag var kanonbra när jag lyssnade på den i fjol. En klassiker i spänningsbranschen av John le Carré, i mitt tycke bättre nu än förra gången jag läste den, för länge sedan (den kom ut 1963).
Albert Camus "Främlingen" (L'Étranger) hör också till de slitstarka. Precis som det mesta idolen framför andra, Selma Lagerlöf, har skrivit.
Sedan kan man ju undra vilka böcker som allmänt sett uppnått klassikerstatus. "Den allvarsamma leken" av Hjalmar Söderberg måste ha gjort det, precis som "Romanen om Olof" av Eyvind Jonson som jag är mitt uppe i just nu, i radioföljetongsversion. I långa stycken helt fenomenal text!
En annan Nobel-pristagare som verkligen är värd att komma ihåg är norska Sigrid Undset och hennes fantastiska kärleksroman "Kristin Lavransdotter". Och en norska till: "Alberte" av Cora Sandel, i tre delar. Om Alberte som bryter upp och skapar sig ett eget liv i Paris, mot alla odds.
Nog finns det bra klassiker att ta till! Känner att jag skulle kunna rada upp många fler, så många som håller, faktiskt, att man skulle kunna klara sig på idel omläsningar ... men det är ju inte riktigt så vi fungerar ...
Copyright Klimakteriehäxan
Inlägg
Det kan nog gå att diskutera vilka böcker som ska anses vara klassiker. En definition är ju "böcker som alla vill ha läst men ingen vill läsa". Jag håller dock inte med om den definitionen. Vissa böcker "vet" man är klassiker, men är inte helt säker på varför. Vargnatt hade en klassikerutmaning för några år sedan. Då läste jag 24 klassiker, men det var givetvis jag själv som bestämde att de var klassiker.
SvaraRaderaNä den definitionen är inte bra tycker jag! Men ska det inte vara böcker som kan läsas och uppskattas under riktigt lång tid, av flera generationer? Som kanske hittar olika kvaliteter i texten när de läser. Men som är överens om att det varit givande läsning.
RaderaSpionen som kom in från kylan med Richard Burton kan ses en dag till i svtPlay:
SvaraRaderahttps://www.svtplay.se/video/jLZJr5p/spionen-som-kom-in-fran-kylan
Har radioföljetongsversionen i så färskt och gott minne att jag hoppar över Burton. Förmodligen bra den också, dock!
RaderaUnder en period läste jag bara kvinnliga klassiker, som Doris Lessing, Selma Lagerlöf och Elin Wägner. Det var riktigt upplyftande och kul. Särskilt förtjust blev jag i Elin Wägner.
SvaraRaderaWägner har jag läst väldigt lite av, tack för din påminnelse!
RaderaDetta tema har nog varit med förut om jag minns rätt. Och precis som tidigare kan jag säga att jag läst John le Carrés och Albert Camus böcker.
SvaraRaderaÅ vad gäller klassiker var jag totalt insnöad på Charles Dickens på 1980- och 1990-talet.
Dickens känns ändå lite gammal emellanåt, eller hur? Men visst, där finns några äkta evergreens.
RaderaSkulle nog tänka mig dessa. Men det finns ju många...
SvaraRaderaMÄNGDER finns det!
RaderaFrämlingen är inte dum alls. Tack för övriga tips.
SvaraRaderaFrämlingen har jag faktiskt läst två gånger.
SvaraRadera