Hemma igen!

Drygt två veckor på bortaplan.
Avkoppling.
Snudd på isolerad från omvärlden – jo, det blir så när man väljer att semestra i ett land där man inte kan läsa tidning, inte kan se på tv eller höra radio. Enstaka kollar på nätet på ett mödosamt lokaliserat internetcafé blir inte särskilt heltäckande. Frustrerande på sätt och vis när man är van att sköljas över av informationsvågorna i vardagslivet. Men samtidigt, som sagt, avkopplande.

Nu har vi dånat in i den vanliga miljön igen. Berget av tvätt är omfattande, kylskåpet är tomt och packningen bara delvis omhändertagen. Stökigt, visst, men ändå infinner sig den där känslan som är det allra bästa med att resa bort: det är himla trevligt att komma hem igen.
”Borta bra men hemma bäst” är ju ingen klyscha – det är rena rama sanningen!
Den gamla IKEA-soffan är mysig. Den egna sängen är skön. För att inte tala om den egna toaletten… Och posten som samlats på hög innehåller visserligen en del räkningar, men också några glada tillrop plus en inbjudan till ett kalas frampå sensommaren.

Semesterresan är det som gör den där hemma-glädjen möjlig. Det krävs inte ens att man far iväg långt bort. Och när man kryper upp i det gamla vanliga soffhörnet igen kan reseminnena plockas fram – alltmer sällan som souvenirer, konkreta inköp.
I stället blir det matminnen, solnedgångar, små incidenter som man kommer ihåg. Tokiga missförstånd, nya ord. I bästa fall en och annan erfarenhet som kan plockas fram och införlivas i ens egna vanor.
Det är bra, ja rent av nödvändigt att resa bort ibland.
För hur skulle man annars få uppleva glädjen att komma hemma igen?

Copyright Klimakteriehäxan