Händigt folk

Vi har en snäll och trevlig granne – ja, vi har gott om sådana, som man ofta har när man bor i flerfamiljshus. Men nu handlar det om en speciell granne.
Han ger vid första påseendet ett akademiskt intryck. Ganska tyst och försynt, läsglasögon, diskret klädsel. Håller sig i form genom att cykla till jobbet, är förmodligen en skicklig yrkesman. Familjefar. Matlagningskunnig.
Allt detta måste vara på hans pluskonto, så vitt jag kan bedöma.

Men i semestertider genomgår denne man en metamorfos.
Då blir han händig. Varje gång. Undantagslöst.
Fram kommer borrmaskin och såg, hammare och spik, tapetbord och roller. Man har ju alltid någon vrå som behöver fräschas upp, så långt är vi överens.
Det är bara det att våra semestertider sammanfaller ofta.
Vilket betyder att när mellanväggar rivs, badrum byts ut, gammalt kakel knackas loss, köksmaskiner flyttar runt och nya golv läggs, så är jag ständigt med på ett hörn.

För grannen har ytterligare en egenskap som jag inte redan nämnt: han är morgonpigg.
Alltså är han i full fart i sin egen lilla byggsväng redan i ottan.
Självklart håller han sig till den ”lagliga” tiden, man får ju inte föra oväsen i stora hus annat än mellan vissa klockslag.
Men det betyder ändå att jag, som i dag, väcks av hans käcka hammarslag. Strax kommer sonen, som har ledigt från lumparlivet, upp. Hans ansikte, nyss tryckt djupt i kudden, är rynkigt som på en färsk bulldoggvalp.
-Bygger han om nu IGEN? ryter han och ser så mordisk ut att Lede Fi skulle kunna besegras utan vapen.

Jo, så tycks det vara med alla hemmafixare. Glatt inspirerade av Martin Timell och Ernst hittar de alltid ett nytt projekt att ge sig på, fullkomligt orädda för eventuella svårigheter som kan uppstå på vägen.
En annan gör-det-själv-man i min bekantskap har sålunda en liten uppförsbacke mitt på vardagsrumsgolvet – ja, eller nedförsbacke då, beroende på om man är på väg till eller från köket. Mätte visst lite fel någonstans.
Ett köksskåp hemma hos en arbetskamrat har ständigt allt innehåll i ena hörnet. Fel på vattenpasset, kanske?
Och kaklet som lossnar från toalettväggen hos andra vänner är uppsatt av mannen i huset. Han är ganska nöjd, de flesta plattorna sitter trots allt kvar.

Men även om man kan ironisera över händiga herrar (eller damer, för all del!) så kan det inte hjälpas: deras mod måste beundras.
För egen del undrar jag hur man kan få hjälp av en riktig hantverkare utan att bli ruinerad.
Skulle det någonsin bli av så vet jag att en sådan börjar sin arbetsdag klockan 07.00. Kanske på semestertid nästa sommar?
Hämnden är ljuv.

Copyright Klimakteriehäxan