lördag, oktober 21, 2006

Rätten till eget rum

”100 000 barn saknar eget rum” står det i en rubrik dagens SvD – det gäller svenska barn, förstås, i åldrarna mellan 10 och 18.
För även om många bor på fler kvadratmeter än de har tid att dammsuga, så består den svenska trångboddheten, enligt en ny rapport från Boverket. En miljon vuxna och en halv miljon barn borde ha större yta att svänga sig på i hemmet. Och det är alltså barnfamiljerna som har minst armbågsrum.

Vad kan då detta betyda?
Jo, att trångbodda barn inte får läxro och som en följd av det sämre skolbetyg. Vilket, föga förvånande, leder till sämre konkurrenskraft om man kikar lite längre in i framtiden.
Men det betyder förstås också flitigt förekommande skärmytslingar, irritationsmoment som en familj mår bättre utan.
Det betyder rimligen också att den där 18-åringen, just på väg ut ur just den här statistiken, känner en ännu större längtan efter att flytta hemifrån, få något eget, rå sig själv.

Och det är då det blir riktigt besvärligt.
För det finns faktiskt praktiskt taget ingenstans för dem att ta vägen – om inte någon i familjen råkar ha resurser och köper en liten rar innerstadsetta som present, förstås. Den lyckan drabbar inte så många.

Mina två små gullungar ingår inte i barnkolumnen i Boverkets statistik den här gången, eftersom de numera har fyllt 20 respektive 18 år.
Men på sätt och vis saknar de eget rum.
Fast det är självförvållat.

För golvet i sonens rum är ständigt täckt av ett lager av – ja, saker. Ren tvätt, smutstvätt, böcker, tidningar, prylar. Han erkänner att det inte går att vara där om man är vaken.
Vad hjälper det då att ha eget rum?
Dottern har det ofta lika illa, men inte lika ofta, tack och lov. Glömmer aldrig pojkvännens reaktion när det en gång, faktiskt, var riktigt städat.
-Åh, har du ett skrivbord?

Jag försöker trösta mig med att det faktiskt lär gå över, det där stadiet av ständigt kaos.
Andra föräldrar med vuxna barn påstår att det händer saker när de väl får något som verkligen är deras eget.
Måtte det ske inom en rimlig framtid.
Måtte rätten till ett eget boende kunna bli ett krav som kan förverkligas.
Innan man måste dra sig till minnes folkpartiets gamla slogan om rätten till eget rum på hemmet.
Då är det för sent.
Men statistiken över vår trångboddhet är illavarslande, håll med om det.

Copyright Klimakteriehäxan

2 kommentarer:

  1. Jag skrattar gott när jag läser om dotterns pojkväns reaktion om skrivbordet - det känner jag nästan igen... ;o)

    SvaraRadera
  2. Ha!
    Mitt i prick.... Sonen kan inte heller vistas i sitt rum pga kaoset. Jag hoppas verkligen att det är en övergående fas i hans i övrigt "goda liv".

    Den som lever får väl se :)

    SvaraRadera