Bullfest

I dag äter var tredje svensk en kanelbulle. Det är tio gånger fler än en annan, vanlig, dag på året.
För tionde gången högtidlighålls Kanelbullens dag, en sann framgångs-historia för den svenska bagerinäringen.

Branschorganisationens VD säger i intervjuer att ”alla” minns hur man som barn bakade kanelbullar med mamma hemma i köket.
Fast de hembakade ingår rimligen inte i statistiken. Och jag råkar känna ett antal pappor som åstadkommer fantastiska bullar, så det där expertyttrandet kan i någon mån ifrågasättas.

Mina ungar har inte haft någon riktig bullmamma. Visst har det hänt att jag satt en vetedeg, men inte särskilt ofta, och med blandad framgång om sanningen ska fram. För mycket mjöl – inte bra. För lite mjöl – slabbigt. För lång jäsning – nej! För kort jäsning – absolut inte! Redan i skolköket lyckades jag dessutom glömma plåten i ugnen, bullarna blev svarta och betyget därefter.

Slutsatsen är att bullbak egentligen är bortkastad möda, eftersom resultatet alltid ätits upp blixtsnabbt, även de misslyckade, faktiskt.
Dessutom föredrar jag personligen kardemummavarianten.
Så det så.

Copyright Klimakteriehäxan

Om du blev sugen på att baka trots allt - här finns recept!