Hur svårt kan det vara?

Att putsa fönster.
En vanlig sysselsättning för den som bor. Ta bort gatudamm, luftföroreningar, spår av regn, vanligt damm.
Ibland måste det ju ske.
Men att det ska vara så svårt!

I går gick jag verkligen in för uppgiften. Skrubbade och gned, med en frenesi som fick min högerarm att domna. Trasorna blev smutsiga, så visst åstadkom jag resultat. Rutorna blev besvisligen renare.
Fast resultatet är, visar det sig, av högst diskutabel kvalitet.
För i dag avslöjar den skinande höstsolen mina bristande färdigheter.

Där jag trodde att jag avlägsnat alla fläckar, alla avlagringar, all smuts framstår nu ett mönster av suddiga svepande med den där microtrasan, som enligt reklamen klarar allt.
Allt, utom mina fönster, då. Och även om det kan kännas frestande att blunda för missarna och tänka att vintermörkret snart sänker sig barmhärtigt över nejden, så – nej, det duger inte.

På´n igen, gott folk. Får göra om alltihop. Fast skulle helst be ett proffs ta hand om saken - man har ju sett hur det går till: blixtsnabbt, rent, inga fläckar och ränder som minner om bristfällig höststädning.
Hur svårt kan det vara?

UPPDATERING

Nu har jag gjort om hela proceduren. Tyckte att det såg riktigt bra, ja riktigt godkänt ut.
Men vad händer?
Jo, solf*n kryper runt hörnet på huset.
Och jag är avslöjad igen.
Hur svårt kan det vara?
Skänk mig en fönsterputsare!!!

Copyright Klimakteriehäxan