En riktigt usel bok

Jag har just lagt ifrån mig en bok.
Det var väl ungefär hundra sidor kvar, jag har läst närmare två tredjedelar.
Och jag kan konstatera att det är en av de sämsta böcker jag någonsin försökt läsa.
Uselt språk, trist upplägg, helt galen interpunktion, full av korrekturfel, med alldeles för många dåliga bilder föreställande författaren i de enklaste turistmiljöer. Man får också veta vad han äter och dricker, oupphörligt.
Där finns en story, men den är väl dold. Jag orkar inte bry mig.

Hur kan det komma sig att människor som skriver bra hela tiden stöter på patrull, får sina manus i retur – ibland olästa – och sprättar upp det ena refuseringsbrevet efter det andra, medan folk som knappt verkar ha hållit sig vakna över svensklektionerna efter klass sex kan hamna mellan hårda pärmar?
Den frågan har ställts förr, men ingen kan väl svara.

Vi vet ju vid det här laget att Bonniers tackade nej till Astrid Lindgren, att Stephen King hade en hel pärm med brev från förlagsredaktörer som inte tyckte att han dög, medan Mari Jungstedt fick napp på första försöket och Sonya Hartnett fick sin första bok tryckt som tonåring. Så olika faller ödets lotter! Klart att det är ett svårt jobb för förlagen att välja manus och att alla inte kan bli storsäljare, men varför kan åtminstone inte någon ta fram rödpennan och fixa de värsta grodorna, när man nu ändå bestämt sig för att kosta på en tryckning?

Den här boken – nej, jag tänker inte avslöja vare sig titel eller upphovsman – är så dålig att man borde anmäla den någonstans.
Var kan man klaga?
Kan man gå till Allmänna Reklamationsnämnden? Och kräva att få sina pengar tillbaka?
Någon borde pröva.
Tänk om det redan har skett? Måste försöka ta reda på det.

Copyright Klimakteriehäxan