torsdag, oktober 23, 2008

Kan det vara genetiskt?

Det finns saker man måste göra vare sig man vill eller ej.
Tråkiga saker. Som att plocka ur en nyss körd diskmaskin. Visst, innehållet är rent och inte behöver man bränna sig på fingrarna heller, bara man har vett att vänta några avsvalnande minuter.
Tråkigt är det ändå.

Då har jag kommit på mig själv med att försöka göra det lite roligare. Diskret, i tysthet. Och trots att jag vet hur fånigt detta kan låta så har jag nu bestämt mig för att göra en träda-fram-are.
Det handlar om att ta ur besticklådan.
Här kommer bekännelsen: Jag tävlar när jag gör det. Med mig själv.

Först tar jag smörknivarna, vi har sådana där av eneträ. Sedan tar jag kanske osthyvlarna. För att ta mig an skedar, gafflar, knivar och teskedar – inte i någon bestämd ordning. Däremot ska jag i ett enda svep ta alla av en sort, utan att missa en enda.
Vet ni att det är faktiskt svårare än det låter. Rätt som det är har en gaffel gömt sig bland knivarna, en tesked krupit in i en större skedsort. Och då kan jag bara konstatera att jag misslyckats. Får helt enkelt satsa på ett bättre resultat nästa gång.

Så bad jag vid något tillfälle Sonen att ta sig an den rena disken. Han gjorde det, faktiskt utan knot. Det skramlade lite diskplockartypiskt omkring honom. Plötsligt hörde jag ett väldigt irriterat mutter, en liten halvkvävd svordom.
-Vad är det? undrade jag.
-Äsch, svarade Sonen generat, det var inget.

Fast det var det ju. Det kröp fram. Han hade missat urplockningen av besticklådan med en enda kniv som blev ”fel”.
Han försöker göra en tråkig sak lite roligare genom att tävla med sig själv. Han ska i ett enda svep ta alla av en sort, utan att missa en enda.
Och det är definitivt inte jag som lärt honom det.
Kan det vara genetiskt?

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Hihi, det är klart att det måste vara genetiskt!

    Jag tycker att det är kul att upptäcka att man har samma vanor eller tricks för sig som andra i familjen, oavsett orsaken så är det roligt med likheterna.

    SvaraRadera
  2. Arv och miljö sägs det ju.......
    Diskmaskin ska bara plockas i på ett sätt, att de inte fattar det.

    SvaraRadera
  3. Humlan - visst är det lite märkligt?!?
    Carina - Att plocka i den är förvisso också en konst - kolla här om du har lust! http://klimakteriehaxan.blogspot.com/2005/05/diskmaskinsfascism.html

    SvaraRadera
  4. Maken tror att han är den enda som kan plocka in i en diskmaskin på det rätta sättet. Det får han så gärna tro.

    Dessutom är det ett faktum att han är riktigt bra i den grenen.

    SvaraRadera
  5. Har du en Cylinda med besticklådan överst?
    Känner igen det där:)Men som någon påpekar, det måste ju plockas i på rätt sätt annars tar det längre tid. Men det är väl bra om man kan förgylla de tråkiga stunderna på något sätt. Det allra tråkigaste tycker jag är städningen. Har du något bra tips där också?
    Kram Ninni

    SvaraRadera
  6. Men gott folk, knepet att plocka i besticken i diskmaskinen är ju att de inte kan stå gaffel vid gaffel och sked vid sked, för då "klibbar" de ihop och det är lätt att de inte blir rena!!!! Ingela, du berömmer väl maken så han inte tröttnar? :-)
    Ninni, jag är inte nån vidare städerska, det är bara att erkänna...

    SvaraRadera
  7. hahhah, mycket märkliga saker kan vara genetiskt.

    Min far retade familjen med att nästan bara fota rivningshus, och inte lika mycket hans egna söta barn, dyrt med film var det också. Nu är jag själv svag för rivningskåkar...

    SvaraRadera
  8. P.S.
    Inge får röra svärfars diskmaskin, där är det ordning!

    SvaraRadera