Hemester

En sann paragrafryttare skulle säga att det är dags först på måndag.
Men sådan är inte jag.
Alltså anser jag att i dag, lördag, är min första semesterdag. Hur det känns? Jo tack, bra!
Väldigt bra till och med!

I veckor, ja månader, har folk frågat om mina semesterplaner – om jag nu någonsin skulle få någon ledighet, det verkade stundtals nästan oöverstigligt långt dit.
Jag har inte kunnat svara. Har inget bestämt, ingen bokad resa, inget långväga besök på ingång, inte rader av måsten (ja det skulle vara det där med städningen då … och att byta bank … och att rensa i garderoben … och källarförrådet!!! och kanske att koka lite sylt … jajaja! men i alla fall!)

Det finns massor av människor som inte kan unna sig lyxen att välja sysselsättning på semestern, visst vet jag det. Hälsa, ekonomi och annat oundkomligt praktiskt kan sätta stopp för de skojigaste drömmar och planer. Alltså går man kvar i sin invanda omgivning och lever ungefär som annars, även om inte klockan ringer och bussen måste hinnas på det där fastlagda klockslaget.

Lite så tror jag att min sommarsemester kommer att te sig i år. Böckerna ligger i travar och väntar, vattnet i viken är varmt, en och annan liten utflykt blir det naturligtvis – men på det hela taget blir det det modernaste sättet av alla att fira semester för mig i år.
Det kallas hemester, har jag förstått.
Låter bra!

Copyright Klimakteriehäxan