måndag, juli 20, 2009

Vilket mått?

Cecilia Hagen skrev en gång om hur hon promenerat på stan och känt sig ganska snygg. Hon ansåg sig få kvitto på det: när hon på trottoaren passerade två yngre män hördes en vissling, som lät som uppskattning.

Det vara bara det att ögonblicket därpå uppfattade hon också kommentaren som följde:
-Du kolla! Det där är inte en bakdel, det är en VÄRLDSDEL!

Nu har jag just haft en liknande upplevelse.
Fråga mig inte varför, men jag tog fram ett måttband och höll det runt kroppen, ungefär i den höjd från golvet där midjan förr i världen fanns.
Och resultatet?
Inte ett midjemått, mina vänner, snarare ett långlopp.
Håhåjaja.

Copyright Klimakteriehäxan

7 kommentarer:

Bloggblad sa...

haha... den var rolig. Alltså, båda!

Jag törs inte kolla om jag har 3- milslopp... känns mer som en hel mara...

Nina sa...

Misströsta inte, det finns värre saker här i vår värld. Och ingen midja är vad den var i mycket unga år.

Mia sa...

Tur att du ka se på problemet med glimten i ögat... Jag blev mest förfärad när jag var i simhallen idag för att motionssimma efter ett längre uppehåll. Baddräkten var i minsta laget... Håhåjaja, tänkte jag... då fattar jag varför det mesta i min garderob är för litet! Jag får använda baddräktn flitigt så kanske den blir lagom så småningom!

Hanneles paradis sa...

jag liknar också Dolly Parton


Egentligen har jag perfekt vikt, men är lite för kort bara.

Monica Hansen sa...

På Jamaica är det vackraste skönhetsidealet vit, blek och jättefet:)

Gunilla sa...

Ja, måttbandet är värre än vågen - alla mina överviktskilon sitter mellan armhålorna och rumpan. Inte sexigt alls...

Marskatten sa...

Det är bra att ha några extra kilon, så det finns att ta av, om man råkar bli sjuk.
Säger alltid min mamma.
Jag tror på henne.