onsdag, juli 08, 2009

Kleptomanen inom mig

Jag måste inse faktum.
Det bor en kleptoman inom mig. Bevisen finns, de går inte att misstolka.

Ingen människa kan ha så många pennor som jag om inte hälften, ja kanske rent av ännu fler, är stulna/snodda/norpade från andra, personer som till exempel just nu far runt i handväskor och fickor i febril jakt efter något att skriva med. ”Tyckte bestämt att jag hade ... Visst låg det en där nyss …” tänker han eller hon och fortsätter desperat att leta. Utan framgång.

För den där pennan, den lånade visst jag för en liten stund sedan.
Och sedan?
Ja, den KAN ha hamnat i min ficka. Eller i min handväska. Eller kanske i den där kassen jag hade lite lösa prylar i. Möjligen la jag den i en av mina lådor, kanske på skrivbordet. Eventuellt ligger den i bilen, det är praktiskt att ha en penna där. Förresten, jag har ju fickor på ytterplagget också, där kan man stoppa ett litet skrivdon! Ändå har jag aldrig en penna när jag behöver en ...

Förr eller senare hamnar de där pennorna hemma hos mig. De fyller burk efter burk, utgör en stilig samling, blyerts, kulspets, fungerande, hoptorkade, med och utan suddgummi, med rött, blått eller svart bläck, med mer eller mindre greppvänligt skaft i regnbågens alla färger, plus silver och guld. (Ingen heter dock Parker eller något annat dyrbart, det verkar stå Bic på de flesta.)
Genant. Och fullständigt oavsiktligt.
Bara en kleptoman kan ha så många pennor. Fast jag fattar ju inte riktigt hur och när de kommit hit …

Men jag blir tvungen att inse faktum. Jag samlar inte på pennor, även om det kan se så ut.
Det bor en kleptoman inom mig. Bevisen finns, de går inte att misstolka.

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

Gustafsson sa...

Jag har minst lika många!

Kira Sunnlöv sa...

Du kanske ska lägga pennorna i varsitt kuvert och adressera en till varje person du känner? Oddsen är ganska stora att det är deras penna ;)

Monica sa...

Jag tillhör dom andra, dom som alltid blir av med sina pennor... Däremot är jag en rackare på att samla på mig reklampennor, som så sakteliga försvinner till andra...

Bloggblad sa...

En reklampenna - blyerts med sudd går inte förbi mig utan att fastna.

När jag startade min firma skaffade jag 600 jättebra såna med mitt firmatryck, utmärkta till korsord, nu har jag bara ett par stycken kvar av dem, men ett stort antal från andra firmor.

Bläck gillar jag inte. Tar aldrig med såna från hotell eller kurser, det ska vara blyerts. Och så köper jag tjusiga kalligrafipennor och fina smala med rinnande bläck till resten...

Och så ska jag INTE läsa bloggar utan röja skrivbord. Så var det ja...

Photos by Storm sa...

Usch, jag känner igen det där. På jobbet är jag förfärlig. Jag har blivit tilldelad pennor i en hemsk grön färg så alla kan ta tillbaka om jag håller i en annan modell/färg. Ha det bra/Lis

Bruno Beige sa...

Jag heter Bruno och jag är pennkleptoman. Fick med mig en penna senast idag. Jag hade inget att skriva på men ytterligare en penna kan vara bra att ha... och på den vägen är det. Det har gått så långt så mina arbetskamrater gav mig en exklusiv reservoirpenna i födelsedagspresent i hopp om att jag skulle lämna deras pennor ifred. Det funkar inte alls kan jag rapportera.

Gunilla sa...

Det där känner jag också igen, men jag har inte riktigt lika många som du.

Klimakteriehäxan sa...

Där ser man - alltid lika skönt att man inte är helt ensam om sina små egenheter ... Men Kira, de flesta av mina pennor i lagret är nog knappast värda portot!