Planering kan börja på golvnivå

Planering är ett nyckelord i allt man tar sig för.
Jobb och fritid, hemma eller borta, ute eller inne – man måste planera, annars kan det ju bli tokigt!

Ta till exempel det här med skorna.
Du blir bjuden på fin fest. Äntligen ett tillfälle att använda de där ljuvliga högklackade med strass över hela tån! Ett reafynd för flera år sedan, ett par kvar, rätt storlek – då vet man hur det slutar. Med ett köp!
Men det är inte alldeles enkelt att använda dem. Klacken är i högsta laget, tån smal. Fast ursnygg.

Det är i det här läget man måste planera. Till partyt måste helt enkelt medföras en mindre selektion av olika skotyper.
På väg till evenemanget knatar man i något relativt fotriktigt och bekvämt. I kassen i handen ligger skon med strass. Den åker på i garderoben – mmmm, ingen har vackrare fotbeklädnad!

Ett problem på fester – sett ur ren fotsynpunkt – är att de oftast börjar med ett mingel, som ibland kan dra ut på tiden. Stående förväntas deltagarna mumsa på smått och gott, med ett glas i handen och solsken i blick.
Det där solskenet lyser inom kort allt svagare, i takt med att fötterna påminner om att vad de faktiskt just nu har på sig är vad som rätteligen ska kallas för sittskor.

Snart kommer det ögonblick då garderoben måste uppsökas igen.
Ursäkta, men den där kassen jag kom med, vart tog den vägen? Där! Bra!
Fram kommer ett nytt par skor. Ganska fina, visst, men med lägre klack, bredare tå. Snällare på det hela taget. Och minuten efter att strassen slutat glimma i kvällsbelysningen upplevs par två som rena tofflor, trots att också de kan bli rätt påfrestande efter några timmar.

Är det en fest med dans?
I så fall bör nog den där kassen innehålla något dansvänligt till fötterna, något som följer med, som glider lätt, som befrämjar snabba tangosteg och glidande valsturer eller en riktig gammaldags bugg.

När så kalaset lider mot sitt slut, vilket helt enkelt kan avgöras av att fötterna fått nog, kommer befrielsens stund.
Ner i påsen åker allt som var köpt för att det var vackert, för att det nästan fick en att tala flytande italienska, för att det signalerade att bärarinnan är en passionerad människa, för att hela hennes utstrålning börjar vid golvet.

Hemfärden anträds på något som kanske rent av kallas fotbäddar.
Och till och med dem är det skönt att sparka av sig innanför hemmets ytterdörr.
Men hade man inte planerat noga i skogarderoben hade kvällen varit förstörd innan den hunnit börja.
Planering. Ett nyckelord i allt man tar sig för.

Copyright Klimakteriehäxan