fredag, juli 24, 2009

Planering kan börja på golvnivå

Planering är ett nyckelord i allt man tar sig för.
Jobb och fritid, hemma eller borta, ute eller inne – man måste planera, annars kan det ju bli tokigt!

Ta till exempel det här med skorna.
Du blir bjuden på fin fest. Äntligen ett tillfälle att använda de där ljuvliga högklackade med strass över hela tån! Ett reafynd för flera år sedan, ett par kvar, rätt storlek – då vet man hur det slutar. Med ett köp!
Men det är inte alldeles enkelt att använda dem. Klacken är i högsta laget, tån smal. Fast ursnygg.

Det är i det här läget man måste planera. Till partyt måste helt enkelt medföras en mindre selektion av olika skotyper.
På väg till evenemanget knatar man i något relativt fotriktigt och bekvämt. I kassen i handen ligger skon med strass. Den åker på i garderoben – mmmm, ingen har vackrare fotbeklädnad!

Ett problem på fester – sett ur ren fotsynpunkt – är att de oftast börjar med ett mingel, som ibland kan dra ut på tiden. Stående förväntas deltagarna mumsa på smått och gott, med ett glas i handen och solsken i blick.
Det där solskenet lyser inom kort allt svagare, i takt med att fötterna påminner om att vad de faktiskt just nu har på sig är vad som rätteligen ska kallas för sittskor.

Snart kommer det ögonblick då garderoben måste uppsökas igen.
Ursäkta, men den där kassen jag kom med, vart tog den vägen? Där! Bra!
Fram kommer ett nytt par skor. Ganska fina, visst, men med lägre klack, bredare tå. Snällare på det hela taget. Och minuten efter att strassen slutat glimma i kvällsbelysningen upplevs par två som rena tofflor, trots att också de kan bli rätt påfrestande efter några timmar.

Är det en fest med dans?
I så fall bör nog den där kassen innehålla något dansvänligt till fötterna, något som följer med, som glider lätt, som befrämjar snabba tangosteg och glidande valsturer eller en riktig gammaldags bugg.

När så kalaset lider mot sitt slut, vilket helt enkelt kan avgöras av att fötterna fått nog, kommer befrielsens stund.
Ner i påsen åker allt som var köpt för att det var vackert, för att det nästan fick en att tala flytande italienska, för att det signalerade att bärarinnan är en passionerad människa, för att hela hennes utstrålning börjar vid golvet.

Hemfärden anträds på något som kanske rent av kallas fotbäddar.
Och till och med dem är det skönt att sparka av sig innanför hemmets ytterdörr.
Men hade man inte planerat noga i skogarderoben hade kvällen varit förstörd innan den hunnit börja.
Planering. Ett nyckelord i allt man tar sig för.

Copyright Klimakteriehäxan

16 kommentarer:

  1. Oj, vilken tankemöda att komma ihåg alla sorters skor då... inget för mig.

    :)

    SvaraRadera
  2. Jag som har Mimmi-Pigg-fötter känner så väl igen mig. Jag har tre par sittskor kvar, men jag skulle inte våga ta dem på mig längre. Jag kör med såna där nästan osynliga skor, ton-i-ton så ingen ser hur bekväma de är...

    I sommar jag enbart gått i mina fusk-samuraj(?)-skor. Såna där rullande som är tjockast mitt under foten. Gudomliga. Vill knappt ta dem av när jag sover. Passar till allt. I nödfall kan jag klistra på lite glitter.

    SvaraRadera
  3. Mamma sa alltid när hon stod där med den heta locktången och man grät för det brände: "Vill man vara fin får man lida pin."

    Antar det gäller även för fötter....:-)

    Strasskorna var ena skönheter!

    SvaraRadera
  4. Och man behöver välsmorda fötter och nyklippta tånaglar *skrattar*

    Annars är tricket att hitta en barstol att flyga upp på, där man kan sitta och dingla lite tjusigt med fötterna och de snygga skorna, och så får kvällens kavaljer springa till garderoben istället:)

    SvaraRadera
  5. Hahha, hur många damer har man inte sett dansa barfota...

    Planeringen var dålig den gången där jag tog på mej mina gamla bekväma ecco-skor till Rom, och sulorna gick sönder redan på tåget. Skorna hamnade i soptunna i Stockholms Central. Vi som vandrade, massor i Rom, inte en minut över till skoshopping, i lite för obekväma små skor..
    (Annars stoppar jag alltid flera par skor i väskan, rätt färg til rätt klänning, men ratade då mina fula springskor)

    SvaraRadera
  6. P.S.
    Jag har vackra breda ank-fötter.

    SvaraRadera
  7. Jag hade ingen aning om planering som krävs kring skor. Det kanske kan förklaras med att jag är en man och klarar mig med ett par per tillfälle. Jag är tacksam för denna insikt i en för mig okänd värld. :)

    SvaraRadera
  8. puh...inte undra på att jag nästan aldrig går på fest ;-)

    SvaraRadera
  9. Haha, du har en fantastisk förmåga att beskriva en traumatisk upplevelse. Skorna är i alla fall skitsnygga!

    SvaraRadera
  10. Anonym12:58 em

    Och jag som ska på middag ikväll och inte vet om det blir dans. Det blir till att packa resväskan med olika typer av fotkläder :o)

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  11. Anonym12:58 em

    Och jag som ska på middag ikväll och inte vet om det blir dans. Det blir till att packa resväskan med olika typer av fotkläder :o)

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  12. Anonym1:00 em

    Oj, det blev en duo........av kommentarer.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  13. Anonym1:00 em

    Oj, det blev en duo........av kommentarer.

    Kulsprutan

    SvaraRadera
  14. Anonym1:01 em

    Dj-a dator!

    Sura kulsprutan

    SvaraRadera
  15. Anonym7:55 em

    Jå, detta känner jag igen. Det är inte lätt, detta med rätt skor ... Hälsningar / ela

    SvaraRadera
  16. Jasså, Bloggblad har skor som hon t o m vill sova i? Sån har i a f inte jag ... än ...
    Tricket med barstolen är naturligtvis jättebra, fast man får kanske slå ner några andra damer i sittskor för att komma åt den!
    Bruno, karlar har alltid det lättare när det handlar om kläder, från hjässan till fotabjället!
    Men även Mimmi Pigg och andra ankfotade kan ju faktiskt hitta vackra skor nu för tiden. Fast kanske inte lika snygga som mina strass-skapelser :-)
    Undrar om Kulsprutan dansade, kanske barfota?

    SvaraRadera