Ett ärligt möte

Ärlighet är en dygd.
Eller?
Ett visst mått av ärlighet, använd med omdöme och lite försiktighet, är det kanske det som är idealet? Eller bara fegt, använt av den som inte vågar stå för sina åsikter?

Lite självrannsakan ger med största sannolikhet resultatet att så där helt igenom ärlig, det är du inte. Inte alltid. Bara när det passar, låter snällt och endast låter sig tolkas positivt. För hur skulle det annars låta? Om vi till exempel oförhappandes träffar de där gamla barndomsvännerna/studentkamraterna/kollegornan i ett alldeles ärligt möte?

-Nämen hej Stina! Och Kalle! Står ni här!!! Så länge sen!
-Jaa joo…
-Ja inte för att jag har saknat er precis, eller tänkt på er över huvud taget, men nu när vi ändå ramlat på varandra!
-Ja hej, det var ju roligt …

-Det var knappt jag kände igen någon av er. Värst så rynkig du blivit Stina! Och Kalle, inte ett hårstrå! Rena bowlingklotet, lite kallt på vintern va? Sen kan man ju säja att det där med klot väcker fler associationer. Hur mycket har du gått upp Stina, femton, tjugo, trettio kilo?
-Mja men du …

-Fast jag fattar ju att när kroppen tagit sig sådana friheter är det inte lätt att göra något åt situationen. Men riktigt så fula kläder skulle du väl inte behöva ha, du passar verkligen illa i lila! Och Kalle, den där storrutiga kavajen, den tycker jag ändå att jag har ett svagt minne av – men på den tiden kunde du knäppa den va?
-Jo …

-Och hur har vi det med karriären då? Kassan på Ica? Jaha, du skrattar väl inte ihjäl dig på väg till jobbet precis, men å andra sidan är du väl snart ersatt av en sån där självscannarapparat.
-Fast …
-Så du blev skolvärlden trogen, Kalle? Nionde klass? Inte undra på att du ser lite sliten ut, det är ett hårt jobb, och inte får ni just nån lön heller!

-Nån nämnde att du Stina skilde dej eftersom karlen du levde med slogs och söp. Taskigt läge, jag fattar. Men hur mycket roligare har du det med Kalle då? En riktig tråkmåns vad jag kan minnas! Och han kan ju knappast ha satsat på dej för att du var den vassaste kniven i lådan, inte som sexbomb heller hahaha!
-Alltså …

I själva verket vet vi hur det låter:
-Du är dej precis lik!
-Tänk att vi inte setts på tio/tjugo/trettio år och du är helt oförändrad, inte en dag äldre!
-Inte en rynka har du heller!
-Kassan på Ica? Så trevligt, du träffar folk hela dagarna, riktigt socialt! Lärare på högstadiet? Vår tids hjälte, tack ska du ha!
-Förresten är det en väldigt snygg klänning du har, häftig färg!
Och så vidare.

Vilket föredrar du: det där ärliga mötet – eller ett sådant som det brukar bli? Bara att välja. Jag tror att jag vet vilket det blir.
Ärlighet kostar och är inte alltid en lönsam investering, sedan må uppriktighetsivrarna säga vad de vill

Copyright Klimakteriehäxan