torsdag, september 17, 2009

Ett dukat bord

-Inte köpa servetter nu igen!
Vi är på Ikea och Sonen ser mig bromsa in vid de jättestora travarna med pappersservetter i olika mönster och färger. Det är sant att jag sällan kommer ut från Det Stora Möbelvaruhuset utan åtminstone ett paket servetter. Och Sonen tycker att vi har för mycket av den varan hemma. Eftersom de inte går åt i samma takt som potatisen och mjölken, till exempel.
Men varför skulle man inte köpa servetter?

Ska det dukas lite trevligare än bara på köksbordet i största hast behövs det lite extra tillbehör. En hushållsrulle ser inte så kul ut. Och dessutom är det så med servetter, att de har obegränsad hållbarhet, så det är bara att slå till när tillfälle ges. Alltså tycker till exempel jag att man gärna kan ha ett sortiment: röda till jul och kräftor, blåmönstrade till den blå damastduken, klassiska vita som passar till allt, några skojiga och mindre till eventuellt drinktilltugg, en variant som förgyller ett tårtkalas på födelsedagen … Gjorde nyss slut på några trevliga gröna med cyklar på, har just tagit fram vackert höstlövsmönstrade (rea på Hemtex i våras).

För säga vad man vill om matlagning, men den rätt finns inte som inte vinner på att inmundigas vid ett vackert dukat bord. Där ska det gärna finnas både blommor och levande ljus och kanske något annat årstidsanpassat – löv från en höstglödande lönn, glaspärlor som fångar upp ljuset, eller vad man nu känner lust att experimentera med.

Att duka och fixa var egentligen det enda jag fick beröm för när vi hade hemkunskap i skolan. Allt som skulle in i ugnen glömde jag bort tills det var bränt, matbrödet liknade betongfundament, såsen var som klister. Men sallad var jag bra på redan då, fast det tyckte inte ”hushållsfröken” var någon större bedrift – den gick ju inte att förstöra.
Så det var väl det där med dukningen, och servetterna i olika brutna former, som räddade mig.

Om sanningen ska fram,
så står det numera oftast ett gäng servetter på mitt köksbord också. Behöver ju inte snåla med dem, eftersom jag har ett sådant bra lager. Förresten har min matlagning med tiden åtminstone närmat sig mina färdigheter i dukning.
Så det så.

Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

Bloggblad sa...

Jag håller helt med. Det är jättekul att piffa till matbord. För många år sen, när studentgänget var här, utbrast en av killarna (nåja, snart pensiosmässig...): FÖR FAAAAN Marianne, har du gått värdinnekurs...

Klimakteriehäxan sa...

Fast jag är förstås medveten om att det "egentligen" ska vara servetter av tyg ... men jag har inte min tid till det priset, även om jag håller med om att det tillför ytterligare ett litet plus när man vecklar upp det manglade linnet.
Hoppas du inte missade det dukade bordet nedan (jag blev påmind om det när jag la ut den där sälbilden i tisdags).

Bruno Beige sa...

Servetter fyller sin funktion på ett vackert dukat bord men IKEA! Vet inte varför jag hatar stället så intensivt men det gör jag. Nåja, hemkunskapen i skolan. Ett underskattat ämne. Jag lärde baka äppelpaj vilket jag är mycket glad för.

Annika sa...

Jag älskar pappersservetter och samlar på dem. Jag kan bjuda till middag bara för att få duka fram pappersservetterna!

Gunilla sa...

Jag lägger faktiskt alltid fram servetter när jag dukar, även till vardags. Trevligt och praktiskt tycker jag! Självklart gör jag då också som du - köper på när jag ser något fint till bra pris.

Londongirl sa...

Jag gör också som du och köper på mig ett lager här och där. Har flera förpackningar med olika julmotiv på servetter som jag köpt i London tex.
Väger ju inget i packningen så det är rolig shopping.

Ärvda linneservetter ligger i skåpen på hög...och visst är det vackert och så men det är inte ofta de kommer fram.

Klimakteriehäxan sa...

Faktum är att det är ett typiskt manligt drag att hata Ikea, Bruno, så du är i gott sällskap. Och vi som gillar att gå dit ibland, vi gör det helst utan man vid vår sida!!!

Hanneles paradis sa...

Jag älskar att duka snyggt,
men har lovat att inte köpa fler servetter..