En visp för mycket

Champagne är gott.
Champagne är fest.
Champagne är dyrt.
Men det finns folk som inte har vett att uppskatta denna gudomliga dryck, trots att de har råd utan minsta uppoffring.

I vår familj har vi kostat på oss en flaska franska bubblor vid högtidliga tillfällen. Från Sonens ettårsfirande – en sann märkesdag! – finns en bild som visar honom med pipmugg i hand, skålande med sina föräldrar som har champagne i glasen (pipmuggen innehöll annan dryck, om någon undrar). Korken från flaskan vi öppnade på svärmors 85-årsdag sparade hon som minne livet ut.

Fyller vi år blir vi i föräldragenerationen alltid glada för en flaska skumpa. Och hittar vi andra tillfällen till seriöst högtidlighållande av något kan det också tänkas bli en utflykt till Systembolagets hyllor för mousserande – det finns ju bevars bubblande varianter som gott duger som ersättning för Den Äkta Varan, om man vill vara lite sparsam.

Det är en ljuvlig känsla när korken glider ut ur flaskhalsen med ett pysande (ja ni vet väl att bara amatörer låter korken smälla?). När sedan den sprudlande drycken hälls upp i glasen känner man redan hur den flytande lyckan börjar sprida sig i kroppen, hur bubblorna krossas mot gommen och gör livet ännu mer värt att leva.

Fast det finns som sagt folk som inte har vett att uppskatta denna gudomliga dryck, trots att de har råd utan minsta uppoffring. Själva anser de troligen att de uppnått höjden av förfining. De har nämligen skaffat champagnevisp.

En champagnevisp är gärna tillverkad i renaste silver, om inte i guld. Och vem som kommit på den vet jag inte, vill inte heller veta, för tokiga människor kan man lika gärna undvika.
Champagnevispen är kreerad för att man ska ta bort bubblorna ur champagnen. På ett par sekunder förstör man det som tagits fram med omsorgsfull och varsam produktion och lagring.

Helgerån. Det finns inget annat ord. Champagne utan bubblor är inte champagne. Vispad champagne är inte champagne. Champagnevispen har inget existensberättigande, det är helt enkelt en visp för mycket.
För det är ju bubblorna som gör det!

Jo då, det har jag vetat länge, bloggat om det, mer än en gång dessutom. Men nu finns det också vetenskapliga bevis på att så är fallet. En grupp forskare från Frankrike och Tyskland har visat att det är en tydlig kemisk skillnad mellan vätskan i en champagneflaska och de små bubblor som bildas i den så snart den korkas upp och koloxiden frigörs. Forskningen presenteras i dagarna i en amerikansk vetenskapstidskrift.

Slutsatsen är att det är bubblorna som bär smakämnena in i våra munnar. Och det är när den stadiga strömmen av bubblor – bara en halv millimeter stora i diameter – exploderar i glaset som smakämnena frigörs och uppfattas av näsa och smaklökar.
Folk med champagnevisp göre sig icke besvär. Låt dem vispa en Pepsi i stället!

Copyright Klimakteriehäxan

Dagens Nyheter har också läst bubbelartikeln i PNAS (Proceedings of the National Academy of Sciences). Frågan är dock om antalet bubblor i 75 cl champagne är 100 miljoner - eller "bara" 49 miljoner ... på den punkten går uppfattningarna i sär!
Har ni förresten tänkt på en sak: på torsdag går vinpriserna upp ...