tisdag, februari 23, 2010

En huvudsak

Jag har aldrig riktigt kommit överens med mössor. Jo, för all del, på andra. Men inte med dem som hamnat på mitt eget huvud.

Nu finns det en mössvariant som man möter varenda dag, på nätsidor, i tidningar, i tv. Den svenska olympiska virkluvan. Stora starka gossar som Björn Ferry har den. Spänstiga söta flickor som Charlotte Kalla har den. Det är uthärdligt, visst. Men när äldre herrar som skidskyttets förbundskapten Staffan Ekholm dyker upp i den babyblå och blekgula kreationen, då önskar man att Stenmark-mössan hade överlevt. Åtminstone.

En svensk textilformgivare, Eva Christensson i Norrköping, är kvinnan bakom den här skapelsen, som producerats (läs handvirkats) i Kina till hela den svenska OS-truppen. 300 kronor styck lär den ha kunnat köpas för från början, nu betingar den ett flera gånger högre pris om det går att uppbringa något exemplar.

För att råda bot på bristen påstås det pågå ett frenetiskt virkande i de svenska vinterstugorna, för modellen är inte svår att kopiera för den som minns hur man totade ihop en grytlapp i textilslöjden, och flera tidningar har bjudit på exakt beskrivning. Möjligen satsar folk på lite mer äktsvenska kulörer, för i OS-kollektionen handlar det den här gången varken om flaggblått eller
-gult utan bleka pasteller, som om flaggan hängt uppe i ur och skur i något decennium eller så.

Men jag ska som ni förstår inte sälla mig till handarbetarnas skara. Fast plötsligt kommer jag på varför OS-luvan ändå känns aningen bekant. Dyker ner i lådan med alla mössor jag införskaffat genom årens lopp, i hopp om att hitta en uthärdlig variant. Där ligger min handvirkade Borga-mössa, inköpt på Ica i Borgafjäll för ungefär 35 år sedan.

OK, den har inte det modernt hängiga stuk (typ hiphop?) som OS-luvan har, Borga-mössan har tofs, men nog ser ni likheten?
Det är bara det att min är mycket finare, med de samiska färgerna.
Om kylan fortsätter kanske att jag rent av ska sätta den på skallen.
Att hålla huvudet kallt sägs vara nyttigt, men i rådande väderlek är det trots allt värmen som är huvudsaken.

UPPDATERING: Det visar sig att mössans skapare i princip håller med mig. Nja, inte om att OS-luvan är mindre lyckad, förstås, för den är ju en succé - men däremot sa hon i tv i förmiddags att hon gjort den randiga mössan främst med tanke på de yngre deltagarna i truppen - fast nu noterar att den sitter även på de äldre (av Ekholms typ). Du kan se och höra intervjun genom att klicka här nedanför!

Copyright Klimakteriehäxan
Bilden på OS-luvan lånad från SOK:s officiella hemsida.

4 kommentarer:

  1. Jag tycker faktiskt OS-mössan är fin, men jag håller med om att din är ännu finare.Själv använder jag heller aldrig mössa. Blev förtjust i en tovad hatt förra vintern men har bara haft den på mig ett par gånger trots kylan. Hatt och mössa förstör ju frisyren. ;)

    SvaraRadera
  2. Då kommer alla att fråga för vilket land du tävlar! Snygg är den!

    SvaraRadera
  3. Jag har också fallit för en tovad hatt en gång, sällan använd. En dag upptäckte jag att den rörde på sig ... full av kryp ... HU!!! kunde knappt titta när jag fick ner den i en plastpåse och ut i soporna!!!
    Bloggblad - Sapmi heter det väl då, landet?

    SvaraRadera
  4. Ha,ha! Jag tycker den är fulsnygg och har stickat en variant eftersom jag inte kan virka. Den är dessutom i den babyblå färgen. Har precis gjort en till sonen som ville ha den djupare blå färgen. Kul med lite udda plagg fast de snart inte är udda:)

    SvaraRadera